Aftonbladet – 30 mars 1864, sida 2

idliga i hela detta uppträde och utkt sig i starka ord, och så gjorde äfven herr advokaten, som på det högsta beklagade att borgen, genom den demonstration den hade gjort, gifvit ett exempel som ledt till sådana excesser, Markisinnan svarade härpå med mycken värma, att hon och hennes man för ingen del kunde ålaga sig ansvaret för hvad söm rat, utan kastade det tillbaka på dem ; kommunens llinttnna kelt utöfvat a som hade motsatt s känsla. Borgen hade helt en rättighet och uppfyllt en pl med all tillbörlig moderation, Det enda exempel, som borgen hade gilvit, var exempel på aktning för landets lagar. Om andra hade gjort motsatsen, hade de gjort detta på egen risk och eget ansvar: om någ 5 hade hlifvit begångna — hvarpå hon dock tviflade — var det myndigheternas sak att tilltala dem som hade begått dem: det fanns, Gud vare lofvad, rättvisa för alla ilandet,? ?Undantagandes för presterna, citerade den gamle herru. Sannerligen förtalar ni inte ert land, Or avvocato, var det hastiga svaret. tetta svar kom henne att i ett ögonblick törlora den plats hon genom mäns afdlers uppmärksamhet hade vunnit: men markisinnåhs blod var nu i jäsning För att ännu mera vidga svalget kom en flammande artikel uti Medborgaren, den radikala tidningen idibella. Den hade till öfverskrift: Post tenebras Luz, och gaf en öfverdrifven beskrifning, på tre och en balf spalter, öfver festen på borgen, der allt — gästfrihet, illumination, fyrverkeri, samling af folk och entusiasm — var i en pjom: förlig skala, Slutet lydde sålunda: Böra vi betrakta detta såsom eudast och allenast en ignis fatuus? Vi kunna med