Aftonbladet – 30 mars 1864, sida 2

vation man skulle gifva kunonen. båda ssa skott skjötos med de ofantliga laddgarne af 90 I krut. Sådana Jaddningar skola icke en gång med 600-pundingar begagnas i verkligt krig, och Times klandrar dem skarpt äfven derföre att de kunna a kanonen eller åtminstone försä den. Sedan elevationen blifvit precist bestämd, fylldes ?Big Will? åter med en s stor säck krut, att två karlar med möda kunde lyfta den upp till mynningen, men laddades nu i stället med eu rund stålkula al 344 IF viet. Detta skott träftade midt i centrum på taflan med ett förfärligt brak vid en hastighet af 1560 fot i sekunden, och afslöt med ens dagens experiment. Insenting annat åter stod att göra, ty taflan re gilvits få rimedelst menniold. Den stålmassa, som framq den förfärliga krutladdningen, må ha träffat taflan med en nästan obegriplig kraft, ty allt förstördes af den. De solida ekbjelkarna bakom plåten krossades i spilror och sjelfva plåten flög tillbaka mot Fairbairntaflan och klöfs i tva delar — det ena stora stycket flög åt höger, det andr åt venster, och allt detta innan skottet fic tid att intränga djupare än 42 tum. Elfva tums plåten hade ej tillräcklig stadighet att ens mottaga den mot densamma riktade stöten: den slets itu af den oerhörda kraft, med hvilken den kastades mot Fairbairntaflan bakom sig, och undersökningen al brottyt n visade, att arbetet beundransärdl. Fjorton fot framför taflan läg stålkulan mycket tillplattad och bräckt, men var den en lika god metall i sitt n hrr Browns pl En noggrann granskning af kanonen företogs häretter ul artilleriinspektören, och den befanns full komligt oskadad. Oaktadt en rund stålkula begagnades i en refflad kanon, hade refflorna bibehållit sig lika skarpa och vackra som förut, och blott en tanke tycktes vara rådande på platsen om kanonens styrka och plätens förträfflighet.