Aftonbladet – 26 mars 1864, sida 3

jlet bryta med Tyskland, Schleswig-Holsteinismen och alla dessas traditioner samt gå upp i ett gemensamt Skandinavien, eller ock att uppsväljas af Tyskland, att mer och mer förtyskas och förlora sin tillvaro såsom egen nation. I förra fallet kan Danmark bevara sin nationalitet, sitt språk, sin kultur och historia; i sednare fallet måste allt detta gifvas till spillo; men man kan måhändr trösta sig öfver förlusten genom en rikare fredlig utveckling? och produktion af viktualier, större penningetillgångar, rikare förvärfskällor och — kosmopolitiskt kallprat. Låt Danmark emellertid göra som det vill; emnom dess sympatier och antipatier å sido: men låt oss, svenskar och norrmän, göra vår skyldighet, utan ängslan för följderna! Vi få icke fördölja för oss att danska fol ket, med all sin oförnekliga godmodighet, har en sjelfviskhet af helt annän och starkare natur än svenska folket någonsin ut vecklat. Men detta danska folk har derjemte så många goda egenskaper att en när mare anslutning af de begge folken skall äfven på oss verka ganska gynnsamt. Till dessa egenskaper rökna vi i främsta rummet danskarnes seghet, ihållighet. Danska; folket och hären ha aldrig eller nästan aldrig, utvecklat en tapperhet i Carl den tolftes art; men de ha hållit ut. och äfven i de mest oblida skiften ej upphört att strida, bida, hoppas. Då Carl X hade nästan hela Danmark inne, upphörde danska folket dock ej med striden, förlorade ej tron på Gud och eig sjelf, och Danmark blef räddadt. Då tyskarne 1845 öfversvämmade jutska halfön, och hufvudlöst anlagda, ännu sämre utförda företag hotade att uttömma Dan marks krafter), så bar danska folket motgängarne och bördorna utan knot, med hopp och förtröstan bidande sin dag. Och denna dag kom, på nederlagen följde Fredericia och Isted. Må vi bopp s att danska fol ket äfven nu skall hålla ut modigt och ihärdigt! Må det mot inre och yttre fiender bevara ej blott sitt land, Slesvig naturligtvis inbegripet, utan äfven sin nationalitet, sin unga frihet, sitt en rik utveckling lofvande fria bondeständ! Afven deras fiender skola då nödgas akta dem, och de kunna väl på sig och sin strid för bevarande af land och frihet tillämpa skaldens ord: Så Detta ör vårt! Så låtom oss säga och dervid bestånda: Ty ännu blifva städs de beslutsamma folken berömda. Som för Gud, för lag, för hustrur, barn och föräldrar Stridde, föllo de ock för fiendehand tillsammans. Och länge kan det väl ej dröja innan Danmark för hjelp i striden! Skulle, det vi mise otänkbart, Sverge-Norges regering draga g tillbaka: så återstår att, så snart ett dy-! likt beslut blir kändt. sumla och till ett helt ; prganisera alla de spridda krafter, hvilka vilja uppträda för Danmark. Det skall, derom är insändaren förvissad. icke blifva någon möjlighet att på enskild väg åstadkomma bildandet al en lika stör kär frivilliga svenskar och norrmän, som den, hvar om underhandling emellan de begge rege-; I I vingarne egt rum. Men må vi uppträda utan hat och agg: mot Tyskland! Tyska folket är i denna; råga otillräkneligt: under en läng följd af! ir har det blifvit bearbetadt af sehleswig-: holsteinska advokater och uppviglare: och! echleswig-holsteinismen samt dess berättigan; !e har sälunda blifvit en tysk trosartikel.! Mangen hederlig tysk, som icke hvarken vill Her kan sätta sig in i förhållandena, skulle inse säsom nära nog en hädelse mot Gud; ut antaga det Tysklands sak vore orättfär. aga svidrigheten af en sak som: örläktas af cå många lärda jurisdoktorer, ;: idvokater, senatorer och statsmän, ja afså i hohen, höchsten und allerhöchsten;: schaften? med thy åtföljande bajonet-: er! Så harmliga och upprörande de tyskal urstarnes beteenden än äro, så är tyska, olket här mera ett lämpligt föremål för medidsamt åtlöje, än för hat och harm. Ins. i vet af erfarenhet, huru förvånande obewantskapen med sjelfva tvistens natur är äf-s ven hos högt bildade tyskar: men äfven att ; dana ej äro otillgängliga för skäl. Han kulle kunna nämna män, öfver hvilka Tysk-! and är stolt, hvilka efter vunnen närmare ;ckantskap och erhållna upplysningar blifit rakt omvända, ehuru de ej ansett skäljts Her haft mod, att — såsom t. ex. Wolfng Menzel, denne tyskhetens apostel — ppet uttala sin bättre öfvertygelse. Säkert r, att en utredning af frågan, författad med ärskildt afseende på Tyskland och der spridd, kulle blifva oss en ganska verksam bundsrvandt. Och tyska folket bör väl äfven! a veta att mängden af holsteinare, ja äfven Bland ledarne och revolutions-regenterna, cke skulle hafva mycket emot att komplett ryta med Ty kland, om en intim förening ned Slesvig blir dem garanterad och de få 1 in tullgräns icke vid, Eid-rn eller Konge-ån, t tan vid Elben. Detta är holsteinarnes ty-. ka patriotism! Men en fullföljd af striden : j 1 s AE SL kulle ju lika lätt kunna leda till Holsteins nkorporering i Danmark som till Sles I Tyskland, helst Holsteins politiska föreing med Tyskland är af temligen färskt lato, hvaremot Slesvig varit en dansk pro1 ins så långt historia och tradition nå, Vill Tolstein nödvändigt blifva ett med ett danskt andskap, så innebär ju detia att Holstein ill ock bli danskt? Skandinavien vill dock j sträfva efter tyska landvinningar, utan ast bevara sitt: och Tysklands eget vstådda intresse fordrar ett enigt och näktiet Skaudiuavien, tyska folkfrihetens aturliga buudsförvandt, utan hvilken Tyskond, med sin maritima oförmåga, måste lifva och förblifva en rysk vasallstat. Man har påstått att skandinavismen vore raktiskt outförbar. Motsatsen skulle visser-: icen lättare kunna bevisas genom handlinar, än genom ord och men äfven på .enna sednare väg skulle bevis nog kunna stadkommas. Insändaren är fullt förvissad it hvad cam vv hlatt an idA att ard ! — Å