Aftonbladet – 26 mars 1864, sida 3

(nsändt.) Några ord I dagens storaäfråga. (Slut från torsdagsbl.) Ehuru de ty våldsbragderna i Danmark äro upprörande och ehuru mycket insändaren aktar och älskar danska folket, så är det Iikväl i främsta rummet SvergesNorges väl som, efter insändarens uppfatning, manar till hondling. Han ledes ej of några nltro-skandinaviska bevekel under: af egeu ertarephet antuger han för säkert att äfven i denna stund, orktadt danskarnes ittmäliga förbittring emot Tyskland, en anslutning till detta land i grunden skulle kunna påräkna flera och varmare anhängare ej blott inom Danmarks förtyskade adel, utan äfven bland borgareståndet, enkannerligen honudiverksklassen, än en unslutning ill Sverge (7?) ett uppgående i ett gemensamt Skandinavien, så iramt Danmark der icke kunde med visshet pårökna hegemonien. Insändaren vet att. under det hvar och on bildad dansk allestädes i erges bildade kretsar finner sitt språk förstådt, kan man i Danmark -— der snart sagdt alla förstå och tala tyska — med unde afoit min dre antal vetenskapsmän och i de krambodar der svenska köpare äro jemna kunder, endast oful igt och med svårighet göra ig förstådd i svenskt tungomål (7!) allraminst bland Daumarks 8. k. högadel (!), hvilken om Sverge, då pråk, litteratur och förhållanden 1 allmänhet har en kännedom inemot lika grundlig och vidtomfattande som den de hafva om Japan och Kino. Ins. vet aft Denmarks skandinavism, med afräkning of ett antal varmhjertade unga män samt några högsinta skalder, ännu leder sina onor mera från behofvet af ett siöd mot Tyskland, än ur gamla minnen och ur sträfvanden efter ett enigt veh stort Skandinavien med andra ord: är mera fordrande än oif: vande. Mon detta allt ouktadt anser ins, rges-Norges pligt. i främsta rummet emot sjelf. att verksammare än med prat och noter bistå Danmark. Han kan icke förtänka ett litet folk, stolt af sin ärorika förntid, sin historia, sin litteratur. vtt det skyggar tillboka frän allt scm kunde, om ock i flägeen framtid, gilva något annat folk tighet att ingripa 1 nägot som rörer Dunmark, vore det ock efter sammunstämmande beslut af begge folkens ejelfvalde målsmän. Man kan ej heller undra derötver att Panmark, styrdt af tyska konungar och med en skara tysk eller tysksinnad adel inom Ilandet, icke ännu inser hurusom det endast par valet emellan stt antingen helt och hål