Aftonbladet – 24 mars 1864, sida 3

tatet med fullkomlig tillit. Till hans för väning kommo den tillämnade löjtnanten och underlöjtnanten att söka honom och sågo helt surmulna ut: de hade också s dertillj ty de nyheter de medförde vore högst nedslående. Något vel hade ej blif. vit utaf al brist på valmän -— endast sex ul tjugosju hade bivistat mötet, ar de öfriga hade åtta redan strukit ut sina namn ur rullorna; och många flera berättades ha förklarat, att de hade för afsigt att göra detsamma: det hade mycken likhet med ett allmänt sauve qui peut. Men det måste finnas någor anledning till allt detta, utropade del Palmetto: -hvilken kan det vara? Anledningen var ett allmänt gängse rykte, ett förfärligt rykte — ingenting mindre än att don Pio hade förklarat att icke en enda man af det nya nationalgardet skulle få 3 nattvarden på påskdagen. Påsken var nu nära förhand. Vi spara läsaren det lilla artiga epitet del Palmetto vid denna nuderrättelse gaf hans ärevördighet. Nå, hvad tänka ni göra? frågade han budbärarne. De nämnda funktionärerna bedyrade sin innerliga tillgifvenhet för merkison : på samnu gäng voro de dock kristua, vore fomiljfäder och hade själar att frälsa: kort sagdt. de skulle icke för allt i verlden vilja låta bli att uppfylla sina religiösa pligter under en. Bedröfvad och förtretad som han var, kunde del Palmetto likväl ieke annat än medgifva hela styrkan af deras ski, och härmed skildes man åt. Markisinnan emiltades af sin mans vrede, och båda gjorde under hela middagen in genting aunat än puttrade och fräste och uppgjorde hämndploner. SNä ja, efter som han vill ha krig, si