Aftonbladet – 21 mars 1864, sida 3

tingen genom sin rostgula färg, eller genom de befintliga, stundom ganska stora myrmalmslika, hopgyttringarne — de sednare företrädesvis i Småland. Fenomenet förklaras derigenom att den i bottensyran befintliga lösningen af kolsyrad jernoxidul sönderdelas på sådana ställen i jorden medelst det genom matjorden nedträngande ret, då olöslig jernockra afsättes. De mi äxter som stundom uppkomma å jord som blifvit djupplöjd, ansåg talaren Orsakas deraf att jernockran genom djupplöjningen blandats med matjorden. Särdele ändamålsenligt vore att så beskaffad jord försttäckdikades, hvarigenom ockrabildningen nedflyttades till större djup i alfven. Användandet af kalk vore också på dylik jord af stor nytta. Den s. k. sjömalmen ansåg talaren hafva ilt ursprung från ofvannämnde myrmalmsbildningar, i det att dessa genom vattenflöden urvaskas och nedföras till sjöbottnen, der de ofta finnas, hufvudsakligen vid utloppen af vattendrag och utmed strömfåror. Till förtydligande af hvad som anförts, verkställdes några enkla experimenter, hvarjemte jordprof förevisades från olika provinser. — Vidare förevisade hr Miller, dels af grefve Lewenhaupt vid Claöstorp i Sö dermanland, funnen hvit marmor, hvars godhet blifvit vitsordad af arkitekter och bildhuggare, dels en tallkott af Pinus Cembra — Zirbectallen —hvars frön utgöra ett omtyckt födoämne i alptrakterna och åtskilliga ryska provinser. Dylika frön hade från Londonexpositionen hitförts af öfverdirektören Åkerman som deraf redan uppdragit plantor. Professor Wahlberg upplyste att Zirbeetallen förekommer både i skland och Schweiz, der den går högre i tall och gran och att den äfven för dess vackra och fasta ved förtjenar att här uppmärksammas. Hr Eneroth meddelade utt den finnes vid Säfstaholm, och hr JuhlinDannfelt att plantor af densamma snart kunna erhållas från experimentalfältet.