Aftonbladet – 21 mars 1864, sida 3

hvarai visal sig alt namndäa djurs Hhelsoldstånd var i alla hänseenden tillfredsställande — uppläste nu ett af veterinärläkarne Berggren, Segerström och Lindqvist afgifvet utlåtande, efter af dem anställd besigtning i stamholländeriet vid Ultuna, hvaruti intygades att ?hos ingen af holländeriets kor kunde förmärkas något bröstlidande eller några tecken, hvaraf man kunde afeöra att tuberkelsjuka förefunnes hos ifrågavarande djur? — samt att krealuren vid besigtningstillfället (den 17 Febr.) voro synnerligen vackra och vid mycket godt hull. Med anledning af den sålunda återupptagna frågan om helsotillståndet i statens stamholländerier, uppstod en liflig diskussion. Stamholländeristyrelsens nuvarande chef och kreterare ansägo sig hafva bort, på orund af professor Sjöstedts inspektioner och hans afgifua yttranden, ät frågan egne ull möjlig uppmärksamhet, och ville icke åt professor Kinbergs och de ofvannämnde djurläkarnes yttranden gifva större vitsord in åt professor Sjöstedts, förr än frågan blef mera utredd. För att vinna en sådan utredning hade styrelsen begärt att nedslagtning skulle få anställas inom åtskilliga holländerier, der djur ansågos af tuberkelsjukan angripna, och afbidades nu regerinoens bifall till nämnde åtgärd. Atskilliga stamholländeriinnehafvare hade äfven biträdt ett dylikt förslag. Styrelsen hade emellertid vunnit den glädjande erfarenheten att sjukdomen genom ändamålsenlig behandling kan botas. Att Ayrshire-boskapen skulle vara mera utsatt för bröstlidanden såsom härstummande från ett klimat i väsentligt olika med det här rådande, ansågo talirne naturligt. Någon obenägenhet mot nyssnämnde race hyste styrelsen desto mindre, som sekreterarens för verksamhet för spridningen af nänmmde race var allmänt känd, och upplyste chefen derjemte att de af professor Sjöstedt uppgifna ännetecknen på sjukdomen voro så enkla alt den af hvilken som helst och på kort tid kunde observeras. Om det än icke vore osannolikt att anlag till tuberkelsjukdomen öreträdesvis spårades hos de mest mjölkvifvande korna, så var styrelsen ändock pligtig att åt sjukdomen egna uppmärksamhet och att söka förekomma densammas spridning uti och genom stamholländerierna. Å andra sidan anfördes af friherre Braunerhjelm, professor Arrhenius och grefve Platen, att den ofvannämnde sjukdomen kunde framkallas genom de mera ömtåliga djurens vanvärd, genom deras förflyttning på längre ufstånd från ett ställe till ett annat, då de under marschen öfveransträngdes och då de på det nya erhöllo annat foder och hete än de förut varit vanda vid; att sjukdomen längt ifrån var så betänklig som man velat göra tro-. lig, då hjorden t. ex. vid Ultuna funnits der i 17 är, utan att några djur derstädes under tiden fallit offer för sjukdomen, hyilken, enligt hvad den uppli besigtningshandlingen utvisade, icke ens kunnat uppdagas der 0. 8. v. Magister O. Eneroth lemnade en öfversigt af fruktträdsodlingen i Sverge nu och för hundra är sedan, och framhöll att densamma icke gjort synnerligen stora framsteg. Af riksrådet Gustaf Bondes egenhändigt förda trädgårdsjournal under första hälften af 1700-talet samt af Carl Fredrik Weerns fruktträdsplanteringar inom första hälften af 1800-talet, syntes hvad förr i den vägen åtgjorts, men resultalerna af dessa mäns erfarenhet hade med deras bortgång gått förlorade för det allmänna. Enahanda var händelsen med all enskild verksamhet i förevarande fall. Hvar och en fruktträdsodlare mäste derföre börja på nytt, och hade ingen redan vunnen erfarenhet till vägledning. Derföre vore en pomologisk trädgård, der noggranna iakttagelser gjordes, olika metoder användes och erfarenheten tillvaratogs, af stor och allmän nytta. Derefter meddelade talaren fruktträdsodlingens nuvarande tillstånd i en del gamla odlingsbygder, t. ex på Tynmnelsö, Selaön, Strengnäs och Grenna. Egarens af Tynnelsö åtgärder för fruktträdsodlingens införande på de under egendomen lydande gärdarne borde tagas till föresyn af andra possessi nater i landet. Från Strengnäs anförde skilliga exempel på den vinst som afiruktodlingen kan hemtas. I fråga om Grenna skildrades Pehr Brahes verksamhet, traktens gynnsamhet för fruktträdsodling, men bristen på företagsamhet och håg att begagna sig af naturens anbud. Bland bygder, som af naturen blifvit särdeles gynnade för samma odling, anfördes Nerikes öfvergängstrakt och Kinnekulle, men den hade ännu icke omfattats med tillräckligt intresse. Fruktträdsodlingen i Kalmartrakten och på Gotland stod i ett visst förhållande till Danmark, men isynnerhet till Slesvig och Holstein, derifrån de nyssnämnda svenska bygderna fätt en stor del af sinn fruktträdssorter, hvarom talaren öfvertygat sig vid fruktutställningen i Köpenhamn förlidne höst. Såsom exempel på hvad om fruktodling kan förtjenas, anförde taluren alt den lilla danska ön Thorseng af 1:4 mils areal årligen exporterar frukt för omkring 10,000 rdr rmt. Till arealen är Gotland och Oland mångdubbelt större än dei lilla Thorseng, hafva särdeles för vissa utmärkta fruktslag lika godt klimat och förvöfrigt lika gynnsamma förhållanden, men producera och exportera dock ganska litet, — Kontinuitet eaknas och itöljd deraf äfven erfarenhet. Fruktislsgen sakna bestämda, allmänt öfverenskomna namn, och kunna derioenom ieke bli en handelsva Talaren slutade sitt föredrag med att framhålla de stora ekonomiska fördelarne af en omfatItande fruktträdsodling. Hvad Pehr Brahe gjort för Grennatrakten och Nils Juel för Thorseng kuude hvar och en herregårdsegare uträtta i sin bygd och derigenom läfva i ett kärt minne hos efterkommande. Professor 3fäler erindrade huruledes nästan öfverallt här i riket puträffas mellan alfren och matiorden en större eller mindre Ka re