Aftonbladet – 21 mars 1864, sida 3

höll att hr öfverståthållaren skulle personligen taga kännedom om förhållandena och derefter förordna på sätt lämpligast syntes. Under det jag afvaktade hr öfverstäthållarens ankomst, blef emellertid till mig anmäldt, att den vakt-piket, som under löjtnant Schwans befäl begifvit sig till närheten af kaptenen Ekenstjernas hus, blifvit anfallen medelst stenkastning så att några soldater blifvit sårade och befälhafvaren äfven träffad. hvarefter ett anfall med gevärens kolfvar måst till piketens försvar mot massan företagas. g begaf mig då genast till Blasieholmen, åtföljd af ett antal konstaplar. Der var då brandpostslangen ännu i full gång och tillträdet till Stallgränden var spärradt med militärvakt, så att platsen utanför utrikesminister-hotellet var alldeles ren. Der lågo då öfver 70 större och mindre stenar, som antingen återstudsat från iggen eller icke hunnit fram och hvilka jag lät hopsamla och kasta öfver porten in på hotellets gård. Härunder erhöll jag underrättelsen, att hr öfverståthållaren anländt till Carl XUI:s torg. dit jag skyndsamt begaf mig och anmälde hvad som passerat. Hr öfverståthållaren behagade derpå i egen person såväl vid bysten ä Carl XII:s torg som derefter midt på Gustaf Adolfs torg med ljudelig stämma, tre särskilda gånger å hvart ställe, i konungens namn uppmana massan till ordning och åtskiljande, vi påföljd att vapenmakt eljest komme att användas. utan att det likväl hade ringaste verkan. Tvärtom kastades snöbollar mot den plats, der hr öfverståthållaren sig uppehöll eler framgick. Hr öfverståthållaren beslöt då, att påkalla den väpnade styrkans mellankomst och order gafs till de två färdiga sqvadronerna af hästgardet alt genast rycka ned till Gustaf Adolfs torg. Detta dröjde likväl en god stund och då jag under tiden gjorde ett försök att medelst konstaplarna, hvilka såsom vanligt under tjenstgöring medhade sina battonger. skingra en vid norra ändan af Norrbro stående skrikande folkmassa och detta visade sig hafva god påföljd, beslöt jag, för att om det på något sätt vore möjligt undvika användandet af de för lif och lemmar så farliga militärvapnen, söka, medelst de med battonger — hvilka, såsom hr öfverståthållaren har sig bekant, endast utgöras af svarfvade mot handtaget smalnande träkäppar af omkring 15 tums längd och 1s tums tjocklek i yttersta ändan utan någon slags ingjutning afeller beläggning med bly eller annan metall och således svårligen, äfven ovarsamt använde, kunna anses lifsfarlige eller på något sätt jemförlige med militärvapnen — beväpnade konstaplarne skingra massan på torget och närliggande gator. Detta skedde äfven och med den påföljd att inom 10 minuter så väl torget, som Drottning-. Regeringsoch Arsenalsgatorna voro rensade från alla folksamlingar. Deremot hade vid Norrbro återigen bildat sig en större samling, som till en början tycktes vilja sätta sig till motvärn. men snart gaf sig på flykten åt Lejonbacken och Mynttorget, dit konstaplarne, på det de ej ånyo måtte kunna samlas, följde efter. I början af Stadssmedjegatan hade de ånyo bildat en samling, men sedan konstaplarne ryckte in med batton. gerna. skingrade de sig nedåt gränderna emellan Westerlånggatan och Nygatan. Poliskommissarien Tinggren förde befälet öfver konstaplarne och jag. åtföljd af vaktmästaren Eriksson i poliskammaren, denne civilklädd, följde efter på något afstånd. Efter uppträdet vid början af Stadssmedjegaran egde, såvidt jag känner, ingen egentlig konflikt rum, med undantag deraf. ati vid en eller annan gränd, då konstaplarne öfverföllos med skällsord af de i mynningarna stående personerna, battongerna emot dessa personer. som vanligen togo flykten inåt gränderna. användes. I en af dessa gränder blef jemväl en af konstaplarne C. F. Wahlström med knif anfallen och sårad i högra handen. ehuru lindrigt, enär han med battongen lyckades drifva sin motståndare på flykten. Utan några märkligare tilldragelser genomtågades då Österlånggatan, Köpmangatan, Stortorget och Storkyrkobrinken. Under vägen uppmanades de personer, som stoda i portarna, synnerligen om flere personer der voro tillfinnandes. att stänga till portarna och imgå i husen. När vi återkommo till Gustaf Adolfs torg. var klockan omkring 12 på natten, och då var allt der lugnt och folket syntes alldeles skingradt. så att de under tiden tillstädeskomne histgardessqvadronerna ej fingo annat göra än att i mindre aflelningar rida ut för att rekognoscera och tillse att inga folksamlingar bildat sig på aflägsnare gator och der afvaktade lägligare tillfälle till oroligheternas förnyande. (Siutet ifölier Y