Aftonbladet – 21 mars 1864, sida 3

Underrättalsor från Danmark. Det har hittills varit fullkomligt fredligt på öarne utanför Slesvigs vestkust, emedan sjötullsinspektören kapten Hammer — hvil-ken under förra kriget visade så mycken raskhet och sinnesnärvaro och hvilken sedan den tiden har genom sitt embete lärt bättre än någon annan känna befolkningeu och farvattnen — håller ordning i spetsen för en afdelning kononbåtar och regerar med ett slags kunglig makt. I de tyska tidningarne, särdeles Kölniche Zeitung?, läsas nu åtskilliga bref från tyska soldater, hvilka beskrifva sinnesstämningen i norra Slesvig såsom fullkomligt dansk. En af gardets grenadierer skrifver hem, att menniskorna äro så dansksinnade att man knappt kan härda ut dermed, fastän vi äro färdiga att offra lifvet för dem. När de der karlarne tala danska kan man icke förstå ett ord, och beder man dem tala tyska (schnack täschke Sprake), så äro de färdiga att spotta en i ansigtet.? Fredrelandets korrespondent vid armen skrifver: Gud skall veta att de stackars nordoch sydjutarne icke må för väl. Landet anses och behandlas redan som preussisk provins: i Kolding är det kungliga namncehiffret på posthuset nedtaget och i stället uppsatt en svart och hvit tafla, hvapå står: ?Königlich preussisches Postamt?. Detsamma sker naturligtvis äfven i Veile, Horsens, Skanderborg och alla de andra städerna, hvilka österrikarne efierhand öfverlemna åt preussarne, Jug har läsi ett bref från en landtman i mellersta Slesvig till hans son, hvari den stackars mannen, som är arrendator, talar om sin fullkomliga ruin. Kavalleri har inqvarterat sig å hans egendom: hästar och kor äro jagade ut på marken för att bereda rum åt kavallerihästarne — på fältet dö de småningom af svält och köld — all den tröskade siden är längesedan uppäten — den atröskade är begagnad till strö: torf vilja fienderna icke bränna; nu, sedan veden är slut, ha de huggit sönder portarna, förstugudörrarna, till och med vagnarne, allt för att göra brasor med. Den herrliga armåns? stortaliga junkerofficerure fordra god mat med vin på bordet hvar dag, men betalning kommer aldrig i fråga. Det sorgliggsie är att detisynnerhet är mellersta och norra Slesvig som utsuges: det skulle vara godt om sydslesvigarne i stället finge känna skilvaden mellan vår milda, nästan slör styrelse och den preussiskt-österrikiska korporglskäppen.?