Aftonbladet – 21 mars 1864, sida 3

OO pr RS rade utan vidare åtgärder, skulle massa skingras. I anledning deraf förklarade jag dock. att hotelser och oordningar aldrig skulle kunna förmå mig till ett sådant steg, hvaremot jag gåfve mitt hedersord, att de arresterade skulle ösgifvas så snart massorna skingrat sig. Detta möttes likväl med svaret, att de för sådan händelse skulle qvarstå till påföljande dag. Föratt söka rensa platsen framför vakten, gaf jag då befallning, att Klaratraktens brandpostkärra skulle framföras och slangen anbringas vid vattenledpingsposten i vaktens närhet. Detta medförde visserligen åsyftad verkan med afseende å platsen framför vakten, men föranledde för öfrigt att massan under vilda skrän bildade en ring omkring den plats, som bespolades af vattenstrålarne. Jag lät då framföra äfven . 20 och 6:e trakternas brandpostkärror samt påskrufva slangarne i hörnen af Malmtorgs-, Regeringsoch Arsenalsgatorna, så att hela torget och närmaste delen af angränsande gator beströkos af vattenstrålarne. På detta sätt blef torget fritt. men större delen af folkmassan begaf sig då till mitt i början af Drottninggatan i hörnet af Karduansmakaregatan belägna hus, der särskilda gånger gjordes försök att spränga portarne. Efter derom erhållen underrättelse skyndade jag. åtföljd af omkring 10 konstaplar och 1 öfverkonstapel, till Drottninggatan, der folkmassan då ännu qvarstod, tjutande och skrinande, men, såsom det säges. på uppmaning al en här i staden vistande militär, afstått från försöken att slå in min port. Efter att der hafva tagit i förvar nägra få bland de mest trotsiga och stojande i hopen, lyckades det mig slutligen, omkring klockan half 3 på morgonen, att i hörnet af Fredsfaran, mot mitt upprepade löfte om de mindre .omprometterades bland arresterade frigifvande så snart gatorna voro tomma och oljudet upphört. förmå större delen af massan att skingra sig hvarefter jag genast begaf mig till Gustaf Adolfs torgsvakten och på fri fot ställde dem bland de anhållne, som icke gjort sig skyldige till någon svårare förbrytelse eller kunde räknas till klassen af försvarslösa. Några andra våldsamheter mot person eller egendom, med undantag af det ofvan omförmälda våldet emot mig och de mig omgifvande konstaplarne under vägen från Blasieholmen till Gustaf Adolfs torg samt de några gånger upprepade, men misslyckade försöken att spränga porten till mitt hus, utöfvades. såvidt Jag hittills kunnat erfara, icke denna afton. Utom det faktum. att massan från Carl XIII:s torg under hvisslingar, tjut och skrän stormade till platsen utanför utrikesministerhotellet. inskränker sig, hvad jag hittills med visshet fått veta om någon förut fattad afsigt till demonstration emot hans excellens herr grefve Manderström under denna afton, dertill, att en i oordningarne inom sjelfva staden deltagande bättre klädd person. hvilken blifvit af en bland mina bekanta tillfrågad hvad som vore meningen med dessa bullrande folkskockningar, till en början svarat att han icke kände det, men derefter framställt frågan: om det vore bekant hvarest grefve Manderström bodde. Rykten att personer hört yttras att man skulle se grefve Manderströms hjertblod och att man ej nöjde sig med mindre än hans lif 0. s. v., hafva visserligen varit i omlopp. men utan att man kunnat utforska någon säker källa till desamma. På måndagen den 7 Mars blef visserligen under förmiddagens lopp till mig anmäldt, att skrifna plakater med uppmaning att ånyo samlas kl. 9 på aftonen å Stortorget och Gustaf Adolfs torg anträffats uppslagna på börsen och ett par andra SR ällen, men då jag, såvidt på mig ank önskade att så litet som möjligt anlita militärmakten för oordningarnes stillande. inskränkte ja; mig att beordra 60 ordinarie konstaplar til tyepstgöring dels å Gustaf Adolfs torg och nedre delen af Drottninggatan samt Blasieholmen, dels ock i reserv å stadens båda samt Klara och Jakobs vaktkontor under befäl af poliskommissarierna Uner. Lindgren. Backlund. Rundbäck, Tinggren och Norrlin, hvarjemte jag antog ett af löjtnanten vid stadens mihltärkompani Jurling framstäldt erbjudande att till polisstyrkans förärkning lemna 25 stycken stadssoldater under 1 af major Stån och löjtnant Jurling. Konstaplarne fördelades så att 20 man utposterades af kommissarierna Rundbäck. Lindgren och Uner på nedra delen af Drottninggatan. Gustaf Adolfs och Carl XIII:s torg samt 10 man höllos beredda att vid första ordres rycka ut från hvart och ett af de fyra nämnda vaktkontoren. Derjemte förordnades, att Jakobstraktens brandpostkärra skulle placeras på utrikesministerhotellets gård, för att, i händelse af behof, vara tillgänglig för att hälla platsen framför samma hotell ren medelst sprutning från närmaste brandpost. Af de 25 man stadssoldater skulle en del vara i beredskap vid Blasieholmen och den andra å Grstaf Adolfs torg. Klockan emellan 6—7 på aftonen erhöll jag underrättelse, att en större hop, till största delen pojkar och arbetare, på omkring 2 å 300 personer, under skrän och oljud kommit tågande från Brunkebergstill Gustaf Adolfs torg. hvilket var alldeles uppfyldt af menniskor. dem poliskommissarierna förgäfves sökt med goda ord att skingra. Jag begaf mig då genast ned på torget, hvarest jag i massan, som vek undan der Jag framträdde, gick omkring och uppmanade folket att med godo åtskiljas. Dessa uppmaningar åtlyddes dock sällan eller aldrig, utan bemöttes med hån och trots. Jag lät då arrestera och i vakten införa några af de trotsigaste, äfvensom de, hvilka bland dem, som med skrik eller uppmaningar verksammare deltogo i oordningarne, kunde fasttagas. Efter det uppträdet på detta sött en god stund fortgått å Gustaf dolts torg, begaf sig en del af massan plötsligen under fortsatt skrik och hurrarop öfver Carl XII:s torg till Blasieholmen, der den likväl möttes af den förut i gang satta vattenledningsstrålen, som höll Blasieholmstorget rent, men ej kte så långt att den kunde fördrifva folket från mynningen af Stallgränd, der det då samlades. Biträdande polismistaren Granström begaf sig då till Blasieholmen, åtföljd af kommissarierna Uner. Lindgren, Tinggren och Rundbäck jemte så stort antal konstaplar, som kunde undfaras från Gustaf Adolfs torg. dit reserven från vaktkontoren under tiden fåit rycka ned och hvarest folksamlingen, ehuru något minskad genom diversioner åt Blasieholmen, fortfor på samma sätt som förut. På Blasieholmen lärer då massan, hafva försökt att medelst påträngning bemäktiga sig den i gång varande vattenledningsslangen, hvilket dock misslyckades, hvarefter största delen afhopen samlade sig i hörnet af Stallgränd och Blasieholmstorget. hvarifrån de med medhafde stenar dels utslogo en mängd rutor i ministerhotellet och det bredvid liggande f. d. Adelsvirdska huset, hvarest hr statsrådet Gripenstedt är boende, dels öfverföllo de i närheten af brandpostslangen poserade konstaplarna, så att dessa under befäl af kommissarierna Unr. Rundbäck och Tinggren slutligen måste med batongerna göra utfall emot folket, som då skingrndes från denna plats, men i stället begaf sig till Lilla Trädgårdsgatan, hvarest de i kapten Ekenstjernas h s, der hr statsrådet Bredberg är boende, och i Mindre teaterns hus, bredvid hvilket hr statsrådet Malmstn har sin bostad. utslogo eu miängå fönsterrutor. På samma gång jag. som fortfarande uppehöll mig å Gustal Adolis torg, erhöll underrättelse om fönsterinslagningen i utrikes ministerhotellet, kom kapten Ekenstjerna till vakten och ! anhöll, under omförmilande om detmot hans hus föröfvade våld, om skydd, med anledning hvaraf löjtnant Schwan med e piket at 30 man begaf sig till stället. KE sså underrättelser Ach då naArdninga man an fras sa