Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 3

vare sig hemma eller utrikes, som hon ickt kände personligen eller genom korrespon dens; ingen politisk fråga, med hvilken ho! icke var förtrogen och hvars inflytande pi de intressen, som lågo henne om hjeriat hon icke hade tagit i öfvervägande. Då flesta af dessa förhoppningar, hvilka lät nästan såsom vilda profetior då hon uta lade dem, äro nu antingen fullbordade faktt eller på god väg att blitva det, och hvilka: upprepande här endast skulle vara förspillc möda. Men år 1857 voro dessa fakta änm endast sväfvande frågor, hvilkas blotta di kuterande kommo mäns och qvinnors pulsa att slå häftigare och nästan beröfvade den andedrägten. Vincenzo darrade från hufvuc till fot. Markisinnan märkte denna hans häftige rörelse, hejdade sig och sade: Men detta är alltför uppskakaude ämnen och häftig sinnesrörelse är inte nyttig hvar ken för er eller mig; om nis HH, tage vi oss derför ett ti schack såsom stil lande medel. Schack, litet musik — zsignora del Pal metto spelade väl piano — och litet lugn och stillsamt samspråk upptog på ett ange nämt sätt återstoden af altonen. Då kloc kan var litet öfver sju reste Vincenzo sig upj för att gå. Del Palmetto bad honom dröj: ännu en stund, men gaf slutligen vika, di han såg att Vincenzo verkligen var ifrig at få komma tillbaka till palatset före timmar för qvällsvarden. Det hade nu klarnat upj och himmelen var betäckt med stjernor hvarför Vincenzo ej ville höra talas om at blifva körd hem: han försäkrade sina vän ner att han vida föredrog att gå hem, och sedan han tagit ett hjertligt farväl af signo ran, gick ban sin väg, arm i arm med de Palmetto. p