Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 2

sen hafsbetäckning. Landet söder om denna gamla hafsarm var då en ö, som i ännu aflägsnare tid var landfast med Tyskland och Danmark. Så länge Nordsjön ännu, innan Kanalen brutit sig fram mellan England och Frankrike, endast var en stor hatsvik, till hvilken floden kom från norden, måste Elbe ha riktat sitt lopp mot norr, och ej såsom nu mot nordvest. Detta bekräftas till fullo genom geognostisk undersökning af de fordna Elbstränderna. Ty den sammanhängande diin-sträckning, som går genom Ditmarschen och Holstein, utmärker Elbes forna strömfåra. Denna Elbes gamla hufvudström bevittnas äfven af en rad i norr och söder, liggande små insjöar i Ditmarschen, hvilka. väl nu mestadels äro uttorkade, men finnas på gamla kartor. Liksom nu i tidigare medeltiden den ännu s.k. ?dove Elbe? bevisligen var hufvudströmmen, så måste i ännu äldre tider den östlig armen ha varit hufvudström. Jnligt Adamus Bremensis var Helgoland på hans tid fruktbar samt rik på säd och boskap. Nu finns knappt annat än potates och några får med svagt bete. För den fordnarikdomen fordrades ovilkorligten större areal, än ön nu har. Adamus talar äfven om en höjd på ön, hvaraf nu ej finns spår, sedan 1720) det sista stycket af en kalkstensklippa nedrullade i hafvet. Grundens sänkning deromkring är mångfaldigt iakttagen. Der nu 1634 mellersta delen af den gamla öp hordstrand låg, befanns 1858 ett betydigt djup. Samma är förhållandet vester om Sylt och Amrom, der ännu 1650 hafsbottnen låg torr under ebben. Den breda stenvallea, som ända till 1720förenade WestHelgoland och Öst-Helgoland (den nuvarande diinen), och som ännu 1698 var så hög, att han blott af utomordentlig flod öfversvämmades, ligger nu vid halt flod 12 å 20 fot under hafsytan. Ännu 1652 var hafvet öster om Helgoland så grundt, att man vid stark östanvind kunde vandra en mil på sanden; nu är hafvet ganska djupt öster om Helgolands-diinen. Att för 800 år sedan Mälaren gick ända upp till nuvarande Upsala, visar sig deraf, att då och långt sednare denna stads namn var Aros, hvilket betyder åmynning. Att Fyris då verkligen der hade sitt utlopp, ses al gamla uppgifter, att Olof Skötkonung der hade sin flotta. Flottstationen blef väl sedermera, sedan vattnet sjunkit, vid den s. k. Kungshamn, som ligger nära det nuvarande utloppet. Vid förstnämnda tid vittnar äfven Adamus, utt Mälaren då ansågs vara en vik af Salt jön; och då han berifver de svåra ;en närmast Upsala, kan detta ej förklaras annorlunda, än att man då seglade öfver nuvarande Kungsängen, som ännu var täckt af vatten. Att längre bort i tiden vattnet stått ännu högre, bevillnas af de hafssnäckor, som Erdmann funnit i en sandås vid Upsala omkring 167 fot öfver nuvarande hafsytan. Säve antar. att Mälarens botten och stränder på de sista 700 aren höjt sig ur hafvet omkring 25 fot, samt alt han på den tiden och länge derefter icke var någon sötvaltenssjö, utan en vik af Östersjön, en djupt inskärande fjärd, temligen lik mången af de djupare norska fjärdarna. Mycket af hans kuststräckningar, som nu utgöres af sanka ängar, var då sjö med salt hafsvatten. Och ännu är jordens sälta på Kungsängen så stor, att verkliga saltvattenväxter (Triglochin maritimum och Glaux maritima) der anträffas lefvande.; Salthalten är ännu så stark i vissa sommartiden der uttorkande pölar, att boskapen dit ofta samlar sig för att äta sjelfva den saltaktiga myllan. Men det är tid att sluta denna uppsats; ty hvad Sverge. beträffar, äro dessa iakttagelser säkerligen af våra flesta läsare kända. Det blir ock lägligare att till dem återkomma, då vi ha hoppet att snart i tryck få motse ämnet illustreradt utaf tvenne ar våra största forskare: Nilsson, som i fortsättningen af Nordens urinvånare kommer att egna ett särskildt häfte åt Skandinaviens geologiska häfder, och Loven, hvars afhandling om Östersjöns historia företogs vid sednaste naturforskaremöte och sålunda väl blir tillgänglig i mötets efterlängtade handlingar. mm Aa Im m a Tidskrift för lagstiftning, lagskigning och förvaltning, utgitven af Chr. Naumann. Första häftet. Stockholm hos P, A. Norstedt Söner. Enligt planen för detta arbete, är det ämnadt att, med företrädesvis praktisk syftning, utgifvas månadtligen, i häften om hvardera ungefär fyra ark, samt supplementhäften när så erfordras. Från framstående män vid domstolar, administrativa myndigheter och lärosäten äro bidrag utlofvade i de ämnen, som utgöra tidskriftens föremål. Prejudikater från domstolar och förvaltande verk, deribland äfven ecklesiastika och kommunalärenden, komma att upptaga en väsendtlig del af arbetet. Nu utkomna häfte innehåller: Om kriminal-lagstiftningen efter 1509; Magnus Erikssons landslag, utgifven af C. J. Schly ter, anmäld af K. Olivecrona; Egodelningsrende (5 kup. skiftes-stadgan) prejudikat; Dito dito samma stadga 5 kap., samt 12 kap. 1 6 5 mom.; Förvaltningsärende:om deponering af medel, kronan till utgifvande ådömda; Ifrågasatt tillämpning af kammarkollegii kungörelse den 29 Februari 1808, angående besittningsrätt å kronohemman; Ordningsstadga den 10 Oktober 1847 för K. M:ts hof; Om s. k. lösöreköp (k. förordningen den 20 November 1845); Till-l. lämpning af samma förordning; Ytterligare I bilagor till artikeln nir 8. Den första af dessa uppsatser inle lunda: Då snart torde kunna motses stadästelse å det förslag till strafflag, hvilket ! rikets sist församlade ständer antagit, vore: det utan tvifvel i flera än ett hän-l: seende pgaomeliot att kasta en blick till-l!