Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 2

jag söker att gifva upprättelse för den i din person förfördelade sanningen: och dessutom, tillade markisen med ett känsloutbrott, som han ej kunde betvinga, och d utom — jag mäste säga det, efter som de verkligen förhåller sig så — sedan jag lärt känna henne, har mitt hjerta blifvit större och varmare mot mina medmenniskor. Se så, nu har du det! Efter detta utbrolt fördjupade sig Federico i sin tidning med en så tydlig beslutsamhet att ej låta störa sig, att Vincenzo ej hade annat val, än att följa hans exempel och läsa eller låtsa läsa. Omkring en timme deretter tittade signora del Palmetto in genom dörren och sade: 4Jag hoppas att det inte måtte alltför mycket stöta er, signor Candia, att jag bekänner, att jag sjelf måste komma och anmäla att middagen är färdig. tTvärtom, jag är förtjust deröfver, sede Candia, i det han reste sig upp. För ögonblicket är jag den enda person som är i stånd att uträtta detta uppdrag. Min piga ligger sjuk i migrän; Luigi står ingenstädes att finna, och kokerskan förklarar att hon har någon hemlighetsfull rätt på elden, som hon inte för ett konungarike skulle vilja lemna ur sigte. A la guerre, comme u la guerre, sade Federico; Candia, vill du vara god och bjuda min hustru armen? Vincenzo lydde och ledde markisinnan ill matsalen, der rymmaren Luigi, som just ryss hade kommit upp ur källaren, stod på in post med servietten på armen. ?Men det var sannt, sade värdinnan, i let hon gaf Vincenzo ett tecken att sätta ig på hennes högra sida: jag har ännu