Aftonbladet – 17 mars 1864, sida 2

Hvad vi borde vara eniga om, än en gång. Det är en förunderlig, nästan vidunderlig tid. denna, hvariviletva för det närvarande, full af motsägelser, paradoxer, regellö: ter. Hå framt vi icke trodde på eft ständi framsteg i mensklighetens historia, ett frama afejordt och visst i sin princip och I till sin riktning, utt ögonbliciga små pauser eller tillbakafall här icke kunna betyda mer än sandkorn, skulle vi nästan frestas att tänka oss i denna stund möjligheten af en tillbukavändande moralisk medeltid. Vi organisera oss i det lilla allt mer och mer, allt fullkomligare, allt mångsidigare. vllt mera omtänksamt, allt mera bvundransvärdt: i hyad stort är, stå vi en allmän upplösning nära, så vida vi ej redan befinna oss midt uti den. I stället för ider — egoism! Istället för känsla alkyl! I stället för udelitänkesätt — idel börsspekulationer! Politiska räntebe ikningar, poltti v aktie-operationer, politisk silkesmask-industri, det är snart alltsammans. Vi omsätta våra papper, vimåhända till och med förbättra dem, vi ut vidga våra affärer. vi måhända till och med konsolidera dem. vi trifvos, vi frodas, vi florera, och — under tiden förgås vi. Vi hotas till vår existens genom hemliga minor, som läggas under våra fötter medan vi som bäst lustvandra på denna sköna jord (genom diskontobankerna så tryggad för sin framtid, genom, jernvägarne så uppdrifven i taxeringsvärde !), vi stockas i var underägt af en atmosfer, som möjligen är en ljutlig luftgas för penningmarknadens magnater, för skråmästare, handelsmonopolisler och ett visstslags politiska doktrivärer, men som för ett foll: är gift. Ty medan vi med busfaderlig omsorg tänka endast på värt medan vi utveckla våra ressurser. göra våra kupitaler fruktbaro, somla art till våra efterkommande (så och så många 100.000 i så och! så slor ränta). medan vi för öfrigt sitta i landstiug och i stadsfullmäktige, i komitter och direktioner, i sparbanker och assuranser, medan vi intressera oss ieke blott för animal magnetism, utan verkligen — det mäste medges — äfven för offentliga historiska föreläsningar och stadsbiblioteker, för industriutställningar och folkskolor, medan vi göra detta med stort allvar. stor flit och stor patriotism, men eljest låta verlden gå sin gång, tilldrager det sig något i vår verldsdel, som de flesta rundtomkring oss tyckas mu helst blunda för, men hvars våda är så stor och hvars försåt är så farligt, att det i sanning behöfves att vaka med alla