Aftonbladet – 17 mars 1864, sida 2

IFOR OEb BOIA Pig Hallelluv IR VIS Ir sta konflikt. Exoellonsen Manderströms tal i Göteborg. 3 ordagrannt i G. IH. o. 5. T. och ande lydelse: Under den sednast förflutna tiden har för alla Curopas regeringar, utan unduntag — för de större staternas, likaväl som de mindres -— ledningen af den al männa utländska politiken inneburit en särdele st uppgift. Den fråga, som nuuppspirat till den mest brännande Europu, är icke ny. Sedan flera år til baka har K. M:ts regering fästat öfriga re geringars uppmärksamhet på de faror, hvarmed den hotade Europas allmänna fred. Hvad de förenade rikenas regering på detta område föreslagit har ej vunnit allt det erkännande, hvuraf det måhända varit tjent. Andra regeringar hafva trott att det skulle blifva tillräckligt att genom en tryckning på de tvistande makterna dämpa de upp rd elementerna: men frågan har sedermera växt dem öfver hufvudet ; och de torde nu inse, att annat och mera hade kunnat göras, om frågan i tid tillvunnit ; större uppmi ärksamhet och intresse. För ts regering har ställningen icke varit lätt, enär känslan städse funnit sig i rid med den mogna öfverläggningen. Det är ingen obekant hvilken varm til gifvenhet förenat vär konung med hans vän och broder konung Fredrik VIL af Danmark, denne rätträdige monark, som städse troget hållit de löften han gilvit sitt folk, och derföre med rätta åtnjöt detta folks kärlek och förtroende. Man känner ock konung Carl XV:s uppriktiga vänskap till Danmark. Inom N M:ts rädkammare finnes ej heller någon, lika litet som det finnes inom denna för amling, hvilken ej känner det varmaste deltagande för Danmarks rättvisa sak samt harm och vedervilja mot den orättmätiga, våldsamma och samvetslösa behandling som ötvergår detta fåtaliga, men tappra och för sin frihet och sitt oberoende kämpande folk. Att vet uti hvad som i denna sak blitvit från K. M:ts regerings sida gjordt, medgifver ej nu hvarben tid eller rum. K. Mets afsigter äro dock temligen tydliga. När jag blifvit tillvitad allt för stor förbehållsamhet i detta hänseende, så får jag trösta mig dermed, att det väl icke gifves någon utrikesmin som icke rönt samma förebråelse. klandrar hos ingen begäret att veta, allraminst då det härrör, af en blind nyfikenhet, men af ett lilligt deltagande uti fosterlandets angelägenheter; men, mine herrar, lättare att fråga I otid, än att bedöma rätta tidpunkten för svarets afgifvande. Genom en annan utrikesminister har emellertid nyligen en flik blifvit lyftad på jan, i de aktstycken, som nyligen blifvit offentliggjorda. Den ädle lorden skulle dock möjligen kunnat göra dessa framstöllningar ännu fullständigare. Då han meddelat hvad svenska regeringen uttalat vid slutet af det förra året, skulle han hafva kunnat upplysa, att samma uppmaning, samma förklaring gålvos redan i h rjun af September manad. Och om redogörelsen sträckt sig ännu närmare närvarande tid, skulle deraf kunnat fromgå, att ännu i medlet af Februari en varm uppmaning utgick fran K. M:ts regering till Englands och Frankrikes att lilligare än som hittills kett för Danmarks sak uppträda, i hvilket fa I Sverge ej ville undandraga sig att uppfylla de förpligtelser, som förbinda oss i egenskap af medunde srtecknare utaf Loudontraktaten. Det har dock alltid varit K. M:ts reg rings fulla öfvertygelse, att denna fråga c kan slitas med svärdet, enär den ögonbliekli ning, som dermed kunde vinnas, icke skulle blifva bestundande. Redan för mer än 2 är sedan föreslog derför K. en konferens med deltagarne i London draget för att taga iöfvervägande det tlämpligaste sättet för frågans lösning. Sinnena voro vid denna tid ej så uppretade som nu. och en uppgörelse hade derföre kunnat lättare träffas. Men man ville då ej lyssna till detta förslag, hvartill ett likartadt blifvit i de sednasie tiderna framstäldt, med hvad anledning till framgång, torde ännu vara för tidigt utt afgöra. K. M:ts regering älskar freden och önskar lifligt dess återställande, men på ett sätt som kan häfda Danmarks rätt emot det väld, som nu öfvergår denna ädla nation. Europa skall ej tillåta att detta folks heligaste rättigheter ostrutfadt trampas under fötterna: vi böra derföre vara beredda på hvad som af oss kan fordras, och vid en sådan sakernas vändning räknar IK. M:t med full tillförsigt på hvarje god medborvares hela samverkan till uppnående af det förelagda målet, och inom Göteborgs um hälle finnes ikerligen ingen, som 1 sådant gt motsvarar sin konungs zz tvnad vi harvda wara anida Am