Aftonbladet – 11 mars 1864, sida 2

I PEurope, ett blad, som från sitt stiftande ända till den sednaste tiden flitigt förordat österrikiska kabinettets politik, men som nu efter anfallet emot Danmark och våldsåtgärderna i Galizien dermed helt och hället upphört, finner man följande betraktelser ölver berörde kabinetts nuvarande ställuing till Italien: Ifall Österrike framhärdar i att följa å ena sidan Preussens politik, å andra sidan Rysslands, så kommer detta att utöfv: stort inflytande på Italien. Man gafvisserligen för icke länge sedan det nya konur gariket det rådet att rikta alla sina sträfvanden mot Rom, och i sädant fall hade det ej kunnat blifva fråga om väldsamma atgärder, enär den vidunderliga tanken på en konflikt emellan IHalien och Iraukrike väl icke kan falla nägon in. Ialiens alla vänner Öns e till och med se detta land närma sig Österrike och erhålla dettas medverkan till Roms vinnande. Det mäste c medgifvas, att Rom är nödvändigare för den italienska enheten än Venedig, och behofvet fan ega nämnde hufvudstad blir för hvarje dag allt mere trängande, emedan djertheten hos det nya Italiens fiender för hvarje dag ökas, och dessa finna gäst frihet och uppmuntran hos det päfliga hofvel. Men som vi redan antydt, hafva omständigheterna till den grad förändrats, att Vietor Emanuel blir nödsukad att ännu för någon tid fördraga de olägenheter, som möta honom från Rom och de södra provinserna, ör att vända hela sin uppmärksamhet åt den österrikiska gränsen. Österrike har försatt sig på krigsfot emot Italien. Victor Emanuel är således i sin goda rätt att besig erbjudande tillfälle att göra en ända på detta oupphörliga hot. Och det mäste medgifvas, att kabinettet i Wien tyckes bemöda sig att underlätta spelet för sin motståndare. Om nägon händelse föranleder en konflikt på venetianska sidan, så kommer Österrike att se sig omhvärfdt af alla slags svårigheter, utan att deremot kunna sätta nävouting annat än den lumpna alliansen med Preussen. Och dessa svårigheter äro ingalunda af obetydlig vigt. Till en början är det Galizien, som blifvit försatt i belägringstillstånd och derföre kräfver en mingd trupper; så kommer Ungern, der cländet för hvarje ögonblick ökas; slutligen och mer än ullt annat detta obegripliga krig emot Danmark; ctt krig, för hvars skull Österrike tvärt aflägsnat sig från sina bundsförvandter ut alla färger: Tyskland, England, Frankrike sh Ryss and. M I samma ögonblick alltså som Österrike ulle kommu i krig med Italien, skulle det yfvergifvas af ulla och få till fiende en arnt, Jlifvad af mod och fosterlandskärlek, ch det skulle ytterligare få cmot sig hela suropas enhälliga opinion, hvilken sedan uge känner förtrytelse ö Italiens li