Aftonbladet – 11 mars 1864, sida 2

och emottaga undvikande svar? samt anmärker i anledning häraf: Vigten af denna förklaring och det sunda förnuftet, hvarifrån den utgått, skall icke undgå någons uppmärksamhet. Hvad före:log Englaud? fö ofruktbart steg, en plaonisk protest till förmån för Danmarks iniegritet och upprätthållandet af 1852 års iraktater. ade man icke nyligen i den polska frågan fått bevis på overksamheten dessa teoretiska invändningar? Hvarföre skulle man då i den danska saken utsätta den europeiska diplomatien för ett nytt och annu beklagligare nederlag? Att påminna Preussen-Osterrike och det tyska förbundet om de garantier, som 1852 ars traktat lemnar för den danska monarkiens sjelfständiget och integritet, utan att samtidigt derned vara redo att handla, för att upprätthälla dessa garantier — skulle väl detta vara värdigt två makter af sådan betydenhet som runkrike och England? Vore det icke att itta dem i den obehagliga ställning, hvari samma af Storbritannien följda förfaringssätt redan satt det till Ryssland? Från let ögonblicket vore det bäst att undvika dl mellankomst i en tvist, som man blott kunde göra mera invecklad genom en främmande inblandning, åt hvilken man icke ville gifva någon kraft och verkan; bäst att hålla sig tillbaka för att blott handla i enlighet med händelsernas gång och särskilda eller ulmänna intressen, som sedermera kunde bli invecklade deri. Detta har varit Frankkes politik: man kan nu bedöma, i hvilsen grad den varit klok och förutseende England, som oaktadt hr Drouyn de Chuy anmärkningar fortfarit med sina protester, utan att stödja dem med en handlingspolitik, har sett fakta fullbordas, besluten bli fatvade och infallandet i Danmark satt i verket, trots dess diplomatiska noter och bemödanden. Man har hvarken brytt sig om dess förklaringar eller dess hotelser, emedan man mycket väl visste, att handlingen icke skulle följa på dessa ord : man har icke svarat med annat än undvikande förklaringar, hvilkas tvetydighet dess ministrar för parlamentet medgifvit med en frimodighet, som varit värd ett bättre öde. Frankrike har deremot bibehållit fullkomlig frihet att handla, hvilken tillåter det iakttaga händel:rna och vänta, utan att vara bundet at olämpliga steg.?