Aftonbladet – 8 mars 1864, sida 2

De vedervärdiga och skamlösa uppträden, som egde rum i hufvudstaden under natten mellan söndagen och måndagen och som uti en ännu uslare och fördömligare form förnyades i gär afton ha hos hvarje förståndig och rättänkande menniska inom hufvudstaden väckt den djupaste indignation. Hos inga hafva dock dessa oordningar kunnat framkalla så mycken ledsnad, så djup och innerlig förtrytelse som hos dem, hvilka hysa och uttalat varma sympatier för Danmarks frihetsstrid; ty det är mer än smärtsamt, det är nästan olidligt, att se en stor och ädel sak dragas ned i gatsmutsen och blandas in i en lättsinnig pöbelhops rättslösa tilltag och råa excesser. På ett håll äro dessa beklagliga scener välkomna och framkalla en illa maskerad glädje. Detär der, hvarest man per fas et nefas, genom alla upptänkliga medel, med alla slags insinuationer sökt bekämpa och förkättra den äsigten, att ett konseqvent fullföljande af vår regerings under flera år följda politik i denna sak vore önsklig. På detta håll gnuggar man händerna af glädje och hoppas att kuuna begagna de oordningar, som egt rum, både till att nedsätta och besmutsa den sak och de ideer, som man bekämpar, samt framför allt att kunna kasta smuts och giltiga insinuationer mot dem, som omfattat denna sak och emot sina speciella politiska moiständure. Alt så sker från Dagligt Allehandas sida kan icke väcka så stor förvåning. Dessredaktion har så tydligt dokumenterat, att den under allt sitt vinglande hit och dit samt sitt ambulatoriska sakförarskap än för det ena, än för det andra intresset, har ett enda konstant syfte, det nemligen att utgjuta gift och galla i så ymniga portioner som möjligt mot Aftonbladet, och denna mission har detså ?samvetsgrannt sträfvat att fylla, att det aldrig låtit afskräcka sig af några slags konsiderationer, icke ens sådana som kunnat ligga uti angelägenheten att något hålla sig inom rimlighetens gränser och att icke alltför uppenbart fara fram emot bättre vetande. Deremot måste det väcka någon förundran, att en redaktion sådan som Dagbladets, hvilken icke har någon dylik mission att fylla, kunnat lemna plats åt ett par sådana stycken, som der influtit i de båda sednaste numrorna. Att göra dem, som i vårt land äro kända för att hysa skandinaviska sympatier, ansvariga för galna och straffvärda upptåg, som kunna ega rum samtidigt med lugna, lagliga och fullt tillständiga uttalanden, och utan att af dessa iringaste mån vara underblåsta, är en orimlighet, som vid närmare eftertanke blir så påtaglig för hvarje förståndig menniska, att derpå ej behöfver spillas många ord. Insinuationerna mot inbjudarne till och deltagarne i det i söndags hållna folkmötet falla genast maktlösa ned inför hvar och en, som tager någon kännedom om detta mötes förhandlingar och ser den lugna och lugnande karakter detsamma företer, den moderation som der egde rum både i yttranden och de antagua resolutionerna. Hvad åter insinuationerna och utfallen mot oss ankommer, så taga vi dem mycket lugnt. Vi ha nemligen under en redan temligen mångårig publicistisk verksamhet fått tillräcklig erfarenhet derom, att vill man vara lugn och oantastad och omhuldad såsom en hederspascha, då skall man vara hvarken kall eller varm, då skall man slinka hit och dit efter omständigheterna, ena dagen, när det är modernt och faller sig så, lätsa sig stå i spetsen för entusiasterna, men så snart det något gäller i sak, draga sig visligen undan och verka i alldeles motsatt riktning. i Men å andra sidan veta vi mycket väl, att om man icke vill vara en vindflöjel, om man eger en grundåsigt, som man konseqvent följer, om man eger eu djupt grundad och på sorgfällig pröfning hvilande öfvertygelse och oförtrutet på diskussionens väg söker göra denna gällande, så måste man vara beredd på hälttig fiendskap från många håll samt på de häftigaste angrepen, de giftigaste insinuationerna just i de ögonblick då det egna medvetandet säger en att aldrig denna ilska, dessa förvrängningar, dessa långdragna insinuationer varit mera oförtjenta, att hela ens handlingssätt 3