Aftonbladet – 8 mars 1864, sida 2

pa ett sätt. som visar, alt vi bära aklning för oss sjelfva. Och det är just detta som man ej kan säga, att regeringen för närvarande gör. Då vi af Österrike och Preussen anhälla, att de benäget ville skänka oss några ord till svar på våra förfrågningar i danska frågan, så göra de narraf oss. Man kan med skäl betvifla att någonsin en makt blifvit så uppenbart förlöjligad som Stora Britannien genom Preussens svar på våra l gningar rörande infallet i Jutland. Kolding — säger preussiska regeringen — har blifvit besatt med en militärstyrka icke allenast utan order, men tvärtemot bestämda instruktioner, och befälhafvaren kommer att erhålla en skrapa. Men — tillägger man — enär stadens besättande anses af tyskarne för nyttigt, så komma våra trupper att der qvarstanna. Och detta, märkom det väl, är icke det näsvisa svaret af någon obetydlig, underordnad embetsman, utan är direkt utgänget från sjelfva preussiska regeringen, från samma ministrar, som komma att utärda instruktioner åt Preussens representant på kongressen, ifall en sådan någonsin kommer till stånd. Den lätthet, med hvilken vår regering försätter sigi en ställning, som väcker förhoppningar, och den lätthet, hvarmed hon underlåter att uppfylla dessa. äro isanning förvånande. Ena dagen narrad, tillbakastött, utskrattad, besviken, uppträder hon dagen derpå fullkomligt nöjd och belåten, samt färdig att börja om samma lek igen, och detta med cen sådan ifver, att det ser ut som om det skulle ligga någonting stärkande uti förolämpningarne. Om underhuset vill uppfylla sin pligt, sa kommer det att påyrka att få veta, på hvilken grund regeringen anser sig kunna inbjuda upphofsmännen till det vilda angreppet emot Danmark att med henne samråda rörande nämnde lands politiska organisation. Vi ega lika liten rätt att uppgöra de vilkor, på hvilka Slesvig skall bestå jemte Danmark, som Österrike att bestämma naturen af de politiska förhållandena emellan England och Irland. Om det inom någotdera af de båda husen, vare sig vid statsrodret eller i oppositionen, funnes en statsman med Cannings hjerta, så skulle man bespara sig denna grad af skamlig förödmjukelse. Det är förvänande, att grefve Russell, som talat sö ofta och med så mycken vältalighet emo intervention i främmande staters inre angelägenheter, nu kan framlägga förslag i all. deles samma riktning till de makter, hvil. kas oförsvarliga handlingssätt varit Danmarks olycka under de sednaste sexton åren. Det är rentaf omöjligt, att danskarne, lika litet som något annat folk, kunna täla denna oupphörliga intervention från främmande makters sida, och det vore för dem vids bättre att ärofullt falla under försvaret fö: sitt lands oberoende än att håll si ett stän. digt beroende af främlingars protokoller. Och måtte vi i intet fall ha att skatta med något förslag, som går ut på alt teröfva dem friheten att sjelfva ordna sina egna an. gelögenheter.?