Aftonbladet – 8 mars 1864, sida 2

är helt enkelt, öppet, utan den ringaste skymt af biafsigter, utan hvarje önskan och sträfvande, som i ringaste mån behölva sky dagens ljus. Men vi veta också, attju häftigare och orättvisare dylika anlopp äro, desto vanmäktigare äro de i längden. De vinna naturligtvis genklang hos de konstanta motståndarne, men imponera ock för ett ögonblick på åtskilliga fega och indifferenta nalurer, som icke ha mod och intresse nog att kunna sätta sig riktigt in i det verkligt förhållandet, utan istället finna det beqvämt att instämma i skrän och att med andan i halsen förklara att de ogilla allt hvad de förut gillat, endast för några galna och betydelselösa upptågs skull. Men på oss imponerar intet s ken från det ena eller andra hållet. Vi ärna icke af något skrän och ofog, föröf vadt af okynniga menniskor, och lika litet af de utrop och förhäfvelser, som deraf framkallats, i den ringaste mån rubba vår uppfattning i sak. Vi kunna ganska lugnt hemstiälla till hvar och en, som i någon män kan opartiskt läsa och fatta, huruvida vi med vara artiklar i imnet sträfvat att upphetsa massorna, huruän, hvarvida det ens är möj grad al sannolikhet a hopar, sor idernas hora? kunnat hemia impu utredningar af den Dömmer man blindt ders utrop och kara igt all ge den riugaste åt det antagandet, att n äro ute för att skörda genom skrål och oljud, ser till sådant ur våra skandinaviska frågan. efter vara hätska fiensteristiker, då kan man möjligen tro något sädant; men tager man kännedom om hvad skall man finna, hvad som dagligen att vi verkligen yttrat, så det icke är annat än änkes och yttras af tusentol blaud värt lands mest bildade befolkning och i sjelfva verket i värma och itver icke sträcker sig längre än den adress, som nyligen utgatt från Lunds universitet, undertecknad af dess prokansler, rektor magnificus och ett stort antal till en del mycket bedagade pröfessorer. När man från ett visst hallfinner ett nöje i att framkasta vinkar om ?osynliga ledare, så kan sådant näppeligen. oaktadt den gemena syftningen, framkalla annat än en viss grad af munterhet; ty om det skulle falla någon in att söka dessa supponerade ledare i någon tidningsredaktion, så, huru orimligt det än vore, kunde han åtminstone anföra trenne skäl, hvarföre det företrädesvis måste vara i Nya Dagligt Allehandas: 1) Dessa uppträden äro skadliga för den andinaviska saken och måste derföre i sjelfva verket vara en söt lukt för dennas motständare; 2) Bland de som häktades och fingo förblifva arresterade såsom mest komprometterade, var en person vid namn Lundell, som lärer vara anställd vid Nya Dagligt Allehandas redaktion, enligt somliga uppgifter såsom bokförare, enligt Dagbladet sasom tidningsskrifvare7; en annan medlem af redaktionen skildrar i gårdagens a Dagligt Allehanda utförligt den roll han sent på söndagsnatten spelade såsom folktalare: 3) Tecken finnas, som häntyda derpå, att oväsendet i någon mån haft en prohibitistisk anstrykning. 2