Aftonbladet – 7 mars 1864, sida 3

I har alltid klappat varmt för hvarje rättvis sak, och Frankrikes styrelse är den europeiska civilisationens räddningsplanka. . Om detta är en någorlunda riktig uppfattning af situationen, så fann talaren alldeles klart, att freden i Europa ej i längden kunde bibehållas, fast mindre sedan man af afundsjuka tillbakavisat det enda praktiska försök, som blifvit framlagdt, nemligen Napoleons kongressförslag. Om således kriget icke kan undvikas; och under uttryckligt förklarande att ingen i detta land borde inverka på det fria begagnandet af regeringens initiativ, så, ehuru landets tillgångar icke äro särdeles stora, ansåg talaren, att den tid kan komma, då man icke längre bör tveka att deltaga i striden. Men, slöt talaren, om detta skall ske med något hopp om framgång, så måste vårt uppträdande icke afse några dynastiska funderingar Så heller någon trängtan att se den skandi naviska iden brådstörtadt genomförd. Uppträda vi med skölden obefläckad af alla biafsigter, så hyste talaren den förhoppning. att försynen nu som förr skulle hålla sin skyddande hand öfver konung och fädernesland. Sedan diskussionen förklarats slutad upplästes ånyo förslaget till resolutioner, hviket af församlingen blef enhälligt antaget såsom mötets beslut. Ordföranden hembar derefter sin tacksägelse åt församlingen, som genom sin allvarliga och värdiga uppfattning af mötet visat, att det förstått att rätt bruka den dyrbara friheten att fritt samlas och fritt rådpläga rörande allmänna angelägenheter. Med ett af ordföranden utbragt lefve Danmark? besvaradt med niofaldigt entusiastiskt hurrarop upplöstes mötet omkring klockan half 9 på aftonen.