Aftonbladet – 7 mars 1864, sida 3

gelse at torsamlingen, som Benoll Sin allvarliga och värdiga uppfattning af mötet visat, att det förstått att rätt bruka den dyrbara friheten att fritt samlas och fritt rådpläga rörande allmänna angelägenheter. Med ett af ordföranden utbragt lefve Danmark? besvaradt med niofaldigt entusiastiskt hurrarop upplöstes mötet omkring klockan half 9 på aftonen. Förpligtelserna. (Ur UpsalaPosten.) En bekant samtida, hvilkens sakkännedom i allt som rör den danska frågan endast öfverträffas af den blygsamhet, som alla hans yttranden i det ämnet förråda vi mena Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning — har låtit förstå, att Sverges regering alldeles ej är moraliskt förpligtad att bistå Danmark i dess rättfärdiga kamp mot de tyska våldsverkarne. Detta käcka påstående gifver oss anledning att återkomma till några ej ovigtiga sakförhållanden, för hvilka vi redan tillförene utförligare redogjort. Visserligen komma vi härvid endast att anföra sådant, som borde vara allom bekant; men täta erfarenhetsrön hafva lärt oss, att det ej gifves något större fel i behandlingen af en dagens fråga, än att sk upprepanden af, hvad man förut sagt, oc att lita på läsarnes minne. Och derföre tilllåta vi oss, att i korthet erinra om, hvad vår regering under åratal sagt och gjort i den danska frågan. Af hvad man känner om vår regerings verksamhet i nämnda afseende kan ej slutas — så räsonnerar Handelstidningen — att Sverge är moraliskt förbundet att Njelpa Danmark i dess nuvarande krig med Tyskland. Ja, det kommer nu derpå an, om Handelstidningens uppfattning af moraliske förpligtelser är den rätta. Ar det moraliskt försvarligt och riktigt att öfvergifva den, hvilken man bragt i fara och nöd genom de ifriga råd, man gifvit honom och slutligen förmått honom att följa? Eller härflyta ur de enträgna råd, dem man gifvit ej blott för hans utan ock för sitt eget bästa, några förpligtelser att bistå honom mot de faror, han genom åtlydnad af dessa råd ådragit sig? Vi förmoda, att ej ens Handelstidningen vill, i fråga om de enskildes inbördes förhållande, besvara det förra spörjsmålet med ja och det sednare med nej. Men monne ej, i stort, det som är pligt och rättvisa individer emellan äfven är det mellan nationer eller stater? ?Al politik? — yttrar E. Jouy — som ej har en moralisk grund, är en lära af bedrägeri och lögn.? Det må vara Handelstidningen och dess stora engelska förebild förbehållet att underkänna denna sats; vi hoppas för visso, att hvarken Sverges regering eller Sverges folk gör sammaledes. Sverges regering har både inom och utom landet blifvit berömd och prisad för sitt diplomatiska uppträdande i den dansk-tyska tvistefrågan. Särskildt har man just i Danmark erkänt, att ingen annan makt meden så oegennyttig ifver åtagit sig Danmarks sak. en låtom oss härvid noga observera, att svenska regeringen alldeles ej hyllat någon idealiskt ren och obefläckad känslopolitik, att hennes handlingssätt ej förestafvate blott af den mellan de skandinaviska ländernas konungar och folk rådande broderliga stämning, att hon icke glömt den gamla hedervärda maximen: hvar och en är sig sjelf närmast?, och att hon sett ej blott uppå andras bästa, utan ock på sitt eget. on har, med ett ord, såvidt man får tro hennes egna yttranden, just för Sverges egen skull så Nifligt och verksamt intresserat sig för den dansk-tyska tvistefrågans lösning, och just för Sverges skull bemödat sig att gifva en ny riktning åt danska regeringens olitik. Grefve Manderström upprepar ouppörligt att den dansk-tyska tvistefrågans biläggande är för Sverge 7i mer än ett hänseende angeläget?; att redan en förbundsexekution i Holstein kan blifva en orsak tjll ?verkliga faror för Norden?; att stridigheterna mellan Danmark och Tyskland 7utgöra en ständig fara för den allmänna freen i Europa och särskildt för nordens lugn; att tvisten hvilar tungt öfver vår framtid och att den, om intet göres för att slita densamma, nödvändigt måste, förr eller sednare, framkalla en kamp, för hvilken oi svårligen kunna förblifeva främmande ;? att ?vi mera än hvarje annan hafva giltiga skäl att söka besvärja de eventualiteter?, med hvilka den danska frågan så länge gått drägtig). Orden äro tydliga nog och angifva klart, att det ej varit brödravänskapen, utan afseendet på Sverges egna intressen, som bestämt vår regerings politik i danska frågan och dikterat hennes enträgna råd och tföreställningar till danska regeringen. Vi anföra naturligtvis ej dessa citater ur grefve Manderströms depescher, för att antyda något klander mot motiverna för vår regerings politik: men denna punkt är af ej ringa vigt, när man vill bedöma förpligtelserna?, och synes oss derföre värd större uppmärksamhet, än man hittills egnat densamma. För det andra bör tagas i betraktande, att svenska regeringen ihärdigt och enträget till) Särskild uppmärksamhet förtjenar ett yttrande i en. not af den 29 Dec. till svensk-norska ministern i London. Der talas om denna frågas Tange vigt för 08s och yttras, med afseende på en befarad förbundsexekution, med syfte att utöiva inflytande på Slesvigs ställning, att ett dylikt fall skulle innebära ett alltför omisskänneligt ingrepp uti den danska monarkiens oberoende och integritet, för att icke taga i anspråk den allvarligaste uppmärksamhet och den bestämdaste meningsyttring från de makters sida, hvilka garanterat desamma?, Så lyder det i den af regeringen framlagda svenska öfversättningen, I den ureprungliga franska texten låter det: pour ne pas reclamer Vattention la plus srieuse et le concours le plus prononc des Parissantes, qui sen sont rendues garantes?, Toad Sm Am KS KO ER Fr Ra I