Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 3

Skizzer från Amerika. Ett Trappist-kloster i Iown AF J. G. Kohl. Hvilken af alla våra nordvestra stater, som pi besökt, tycker ni mest om?4 frågade mig nyligen en amerikanare. Jag svsrade: 4De ha allesammans, fast i olika bänseenden, behbaget mig; men skulle ja ge företrädet åt någon viss ibland dem, e vore det lowa.4 CNi har rätt, svarade min vän; det kära. vackra Iowa, det är just min älsklingsstat.? På samma särt eom denne tänka nn äfven många tusende. Iowa är det älsklingsland för tvilket yankees sjelfva ej miadre än de europeiska emigranterna svärma. SDet är bättre än Illinois, som man anser för mycket osuodt, bättre än Missouri, som är anstucket af slafveriet, bättre än Minnesota, som ligger för långt mot norden. Iowa är det verkliga juste milicu. Till bördighet är det ett Egypten. till klimat ett paradis, till landskapssceneriets beheg en trädgård.4 Si tänka. som sagdt, nu många, och efter hvad jag sett deraf måste jag ge dem rätt. Jag gjorde från Dubuque flera utflykter till det inre af landet. Den första gällde ett på prairien beläget trappist-kloster, om hvilket jag hört mycket talas. Etttrappistkloster i Iowa, midt på prairien, ett samfund af munkar, med de kuriösaste ordensreglor och den gträngaste disciplin. midt i detta fria, obundna och odieciplicerade Amerika! Jag tillstår av jeg var i högsta grad nyfiken att se ett exemplar af dessa medeltidsinstitutioner midt ibland vesterns pionitrer, en sådan påfvedömets utpost vid de yttersta gränsorna af civilisationen, en sådan gemmalmodig, underlig byggnad midti den amerikanska frihetevs strömhvirfvel. I sällskap med en vän begaf jag mig derföra en dag på en utfärd dit. Vår resa gick vesterut. Trakten straxt bortem Dubuque är full af djupa insänkningar och delar samt ef flera höga landtryggar, som till eu del gå perallelt med Mississippi. Dalarne och åsarne äro till största delen bevuxna med vacker ekskog. Vi foro backe upp och becke ned genom ett omvexlande och särdeles intagande landskap. Hela landet synes bestå af ekskogar och ängar, breda dalar och runda kullar, med öfverallt kringetrödda gårdar och åkerfält. Sedan vi farit litet öfver en mil kommo vi ut på den egentliga prairie-platån, som höjer sig fyrebundra fot öfver Mississippi och derefter på långa sträckor bibehåller samms höjd, utom på de ställen der floderna brutit sig igerom honom. Så jemna som lilinois och Indianas slätter äro dock ej prairierna i lowa. Flacka sträckor förekomma visserligen här, men de äro ej tå ändlösa som i lilinois, der de nästan upptaga hela etatens bredd. Här är slätten mest hvad amerikanerne kalla rolling prairiet, en rallande eller i vågor gående prairie. Ut!rycket är lånadt från hafvet, i likhet med så många andra benämningar som äro i bruk kos amerikanarne, hvilka ej ens i det inre af kontinenten förneka sin härkomet från oceanen. Det är mycket beteeknande. Ty grässlätten, gom man gaf detta namn, höjer och eävker sig i alldeles samme långslattande, bredkammige vågor som det rullande hafvets, då det nyligen piskats af stormen. Denna rullande prairie och dess otaliga, efter de fivaste skönhetslinier formade vågor ba sitt alldeles egendomliga behag, isynnerhet då man öfverskådar dem från en högre liggande ståndpunkt. Andtligen, seden vi farit närmare fyra mil ötver höjder och slätter, sågo vi Neuve Meilleric — så hette klostret — ligga på en gräskulle framför 038. Meillerie är eller var ett bekant trappistkloster i Frankrike, som under Ludvig Filips tid upphäldes och hvars munkar då utvandrade till Irland, derifrån de eedermera, för uvgefär fem å sex är sedan, på ivbjudning at biskopen i Dubugne öfverflyttade till Amerika, der de satte signed på en af dem inköpt jordlapp i Iowa. De fanno för sig en stor, jemn grässlätt, som öfverläts åt dem, alldeles gom man åt målaren öfverlemna ett stycke hvit duk, att derpå frambringa sina skapelser. Då dessa trappister ha till grundregel ej blott Ora, utan äfven Labora — ty hela deras dåg är antingen bön eller arbete — så lade de hastigt handen tillverkat och hade inom kort tid af ohougget timmer uppfört åt sig ett logghuskloster samt åtskilliga andra anspråkslösa byggnader till bostader åt menniskor och kreaiar. De anlade en stor trädgård, upptogo åkerfält, och alla de i trakten boende protestantiska nybyggarne förvånades och förskräcktes ej litet jiver dessa nya, underliga, från topp till å i mörka kåpor inhöljda medborgare. Man undvek dem, man skydde dem, ingen ville bosätta sig i deras grannskap. Om rappister bade man aldrig hört talas. De amerikanska kolonisterna känna biott till en kaiolsk orden, jesuiterna, och allt hvad som ser ut som en munk är i deras ögon en eevit. Då dessa jesuiter? nu, som det sades. ej talade ett md aldrig snrda an