Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 1

Ja, i, utöfaingen ef hans prestembete böjer jag mig för honom såsom sådan ; men utom detta anser jag honom endast för min like.4 tJag medger inte denna skilnad. Den heliga karakter, som påläggningen af biskopens händer meddelar, är outplånlig, ständig, odelbar. Kanske, slöt presten med ett hånlöje, tänker man annorlunda i det protestantiska Turin.4 Hvad man tänker eller inte tänkeri Turin svarade Candia med koncentrerad energi, 48 får jag säga er, don Pio, att, så mycket ja än önskar att lefva och dö som en od katolik, skulle jag, hellre än att underkastp mig er myndighets ok, hellre än att vara min hustrus biktfars slaf, hellre än allt detta vilja... en ifriga blicken i den lyssnandes öga, duellantens blick, som forskar efter ett fel i sin motståndares rörelser och är beredd på att använda det till sin fördel varnsde den talande i tid. Han stannade följaktligen helt tvärt och återtog etter ett ögonblicks tystnad i lugn ton, som gjorde ett skarpt afbrott mot den häftighet, hvarmed han nyes förut hade yttrat sig: Hör mig, don Pio. Ni torde göra mig den rättvisan att medge, att jag, trots allt hvad ni gjort för att reta mig, gjort allt hvad jag kunnat för att lefva ifred med er? upå hvad sätt skulle jag ha retat er? frågade con Pio i stolt ton. tJag är inte okunnig, don Pio, om hvad ni gjort för mig hos min svärfar4, sade Vincenzo bittert; men må det förflutna vara förflutet. Låt oss, om möjligt, bättra det närvarande. Hjelp mig att göra det, hjel mig att undvika en skandal, ty en skandal, och en stor skandal, kommer annars att ega rum; ty det är mitt fasta beslut att reså