Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 1

STOCKHOLM den 3 Mars. Folkskolan och presterskapet. IV. Vi hafva uti en föregående artikel omnämnt, i sammanbang med vår redogörelse för den långvariga skolstriden inom Ofvansjö församling, att ett beslut i frågan ändtligen fattades vid sockenstämma den 3 Juni 1860, då ett bemedlingsiörslag, som blifvit uppgjordt af eu bland de för detta ändamål utseedde kumiterade, af församlingen godkändes och antogs. Detta beslut, hvilzet sockenstämmoprotokollet uttryckligen förklarar såsom enhälligtt, ledde dock lika litet, som flera föregående inom denna församliog, hvilken tyckes besitta ett högst egendomligt prerogativ i afseende på beslut och handling, till någon verkställighetsåtgärd , utan skolfrägan fortfor att vara lika öppen och sväfvande som dittills. För att, om möjligt, få ett slut på detta olidliga förhållande, gjorde nu en af församlingens medlemmar, samma person som uppgjort det ofvannämnda förslaget, den 17 Februari 1861 en donation till församlingens förwån, hvari han, utgående från det genom sockenstämmobeslutet af den 3 Juni 1860 erkända behofvet af en distriktindelning för skolväsendets bättre ordnande, anslog dels till uppförande af nya skolbyggnader en summa af 18.000 rdr, och dels till aflönirg åt de föreslagne lärarne ett årligt bidrag af 1650 rdr. Vid donationen var fästadt bland annat det vilkor, att en 8. k. högre folkskola för hela socknen, hvilken tillika skulle utgöra distriktskola för den närmast belägna trakten, borde organiseras i en särskild lokal vid Oivanejö kyrka, uti hvilken högre folkskola skulle anställas en öfverlärare, som med benämningen rektor förenade pkyldigheten att noggrannt öfvervaka och leda al distriktskolorna och deras lärare; och borde skolstyrelsen öförtöfvadt förvissa sig om det högsta löneanslag, som enligt kongl. förordningen af den 23 April 185 sida kunde erhållas. Donator stipulerade för öfrigt, att det Rudenschöldska undervisningssystemet, sådant det funnes framstäldt uti afbandlingen om Folkskolans praktiska ordnandet af T. R. 1858, Göteborg, borde troget följas, enär det innebure äterupplitvande af hemläsning och grundade sig på föräldrarnes skyldig het att sjelfva uti hemmet följa och vårda barnens första undervisning. Såsom pensun för distriktskolorna bestämdes det minimum, som är upptaget uti 1842 års skolstsdga, och skulle detta minimum vara ett vilkor för inträde uti den högre folkskolan. Öfverläraren, som tillika skulle vara ständi sekreterare inom skolstyrelsen, borde aflägga sitt prof såsom sökande uti folkskolans högre afdelning, distriktlärarne i skolans lägre. Till slut förbehöll donator åt sig eller sina rättsionehafvare att, i samråd med skolstyrelsen, få tilisätta såväl öfverläraren som de särskilda distriktlärarne. Sådana äro hufvudpunkterna i denna, af motståndspartiet inom församlingen sedermera så förkättrade donation. Det första intrycket af den storartade gåfvan, som sammanvräknad efter 5 procents ränta belöper sig till ett kapital af 51.000 rdr, tyckes dock, att döma af en bland handlingarne befintlig enskild skrifvelse från församlingens pastor till donator, ha varit lika öfverraskande som angenämt; men det töfvade icke : länge, förrän det konservativa hufvudelementet inom skolstyrelsen tog ut sin rätt och gjorde ellt sitt till för att ställa donationen i den mest ofördelaktiga dager. Närmaste följden blef emellertid socknemännens hörande vid en derför utlyst soekenstämma den 10 Mars 1861, huruvida de ville antaga donationen med de dervid fästade vilkor, eller ej. Under den öfverläggning, som uppstod härom, fälldes åtskilliga yuranden, karakteristiska ej blott för sakens ehandling, utan äfven för den ståndpunkt af bildning, hvarpå de värde talarne befanno sig. Om diskussionen kan nemligen med skäl eägas, att den bättre än något annat ådagalägger behofvet af den större folkupplysning, hvars framkallande just genom dönationen i första rummet blifvit afsedt; En af skolstyrelsens ledamöter förklarade, att församlingen icke kunde gå in på förslaget, emedan de tillskott, som sockuemännen måste göra till donationen, skulle medföra alltför stora omkostnader. En kyrkovärd förmenade, att den ifrågasatta högre folkskolan vore öfverflödig ; han visste icke hvartill den skulle tjena, då barnen finge tillräcklig undervisning i den fasta skola, eom redan funnes, och det ännu aldrig hade händt, att någon enda der qvarstannat så länge, att ej något mera kunnat inhemtas. Öfverlärarens lön vore för öfrigt för högt tilltagen, enär 8 från statens