Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 3

dia en patt tidigt i September helt plötsligt insjuknade, I trettio timmar led hon för: färligt, uten att tyvärr seden erhälla någon ersättning derför — hernes lilla barn föddes endast för att genast dö. Denns sorgliga utgång öfverraskade ingen så mycket som de läkare, hvilka vlltifrån början hade varit närvarande och skött henne; de kunde nemligen icke begripa kuru de skulle kunna förena derna olycka med a:gnora Candias. starka kroppskonstitution — så framt icke någon olycksbändelse, sågom ett tall eller dylikt, hade föregått. Rosa nekade matt att hon hade råkat ut för någon olyckshändelse eller begåit någon oförsigtighet; men då detta ämne vidrördes i Vincenzos närvaro, berättade ban genast att hans hustru hads fallit vid det hon steg ur åkdonet, samma dag som de anlände till pslatset, samt dolde icke helier de eoraliga aniager han hade känt håde då och efteråt. Dessa eningar behandlade herr advokaten säsow ett rent nonsene, i det han på det hestämdaste förklarade att Rosas tall knappast förtjenade att kallas ett sådant; det var ej då som hon hade tagit skada; nej, anledningen till olyckan, hvilken den än kunde vara, måste sökas i någonting som bade händt före hennes ankomst till hemmet. Herr advoketen försvarade ant påstående med en skärpa och en myndighet i tonen, som ber rar läkare ej voro i stånd att fatta, men som dock varnade dem, stt det vera bäst att undvika alla vidare frågor i detta ämne. Rosas svaghetstillstånd närmade sig ände till upplösning. En et läkarne stennadeqvar i palatset i orolig väntan på hvad nattev skulle medföra. Den medförde ingenting godt — en häftig feber, åtföljd afyrcel. Vid dagbräckningen hade emellertid medvetandet återvägdi, men patientens tillstånd var