Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 3

hennes läppar. Hennes far och man voro oafiåtliga i sisa omsorger. Vipcenzo läste för henne, höll i hennes nystfot, då bon nystade, underhöll henne med munira historier och Ifligt prat, bar heane från. sängen till sof. fan, och från soffan till sävgen, stödde henne, då hon slutligen fick taga sina första steg, och hade den tillfredsställelsen att märka, att hans uppmärksambet mottogs med en glad i tacksamhet, som han ej hade sett allt se I dan deras smekmänad, Skuggan af dödeni som hade gått henne förbi, den försmak hon: hade haft af moderskapet, hade tydiigen! mildrat vägra ef de skarpa kanterna i hen1es lynne och gjort heong benägen att berakta sin man med mera mildbet och öf-1 verseende. Tanken på att bon varit så nära: it ryckas bort från honom utöfvade ett lika: välgörande inBytande på mannen, hans öm-! vet för henne uppvaknade till nytt lif, och: mycket ef det förflatna undanträvgdes i skug-: Zan. i Andra orsaker bidrogo äfven att göra ho-i nom mindre dyster och nedslagen. Flytt-i ningen från palatset till Ibelia var i och för sig en betydlig mildring i hans ställning, Eloru Ibella var mer än tillräckligt tråkigt, var det dock icke hälften så tråkigt: som palatset. Der kände ban sig icke hälf. : ten så aflägsvad från hela den öfriga verldens görande och lätande: ban hade tidningar : pit tillgå, hvilka visade honom watt det än-:; ou fanas lif-och rörelse i landet; och om; bän just icke träffade några höga intellifemser, som öfverallt äro en sällsynthet,: ann bean dock åtminstone beslägiede sjäjar och varna hjerten med idber, önsknins: gar och förhoppningar i öfverensstäremelse ; med hans egua. För öfrigt föll der icke: don Pios obehagliga skugga ständigt öfver! bang väg. Don Pio Hele visserligen of-: