Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 2

munlåset från den så länge mållösa sannin gen; men icke desto mindre behöll man qvar ganska många bindlar, som hindrade folket att se. Ea viss frihet att döma i andliga ting var allt hvad den stora mängden hade vunnit, fastän äfven den var i hög grad begränsad. Att folket äfven behöfde någon insigt i naturen, historien, räknekonsten med flera ämnen, var något, som man alldeles icke ville erkänna. Och dock uppträdde den ena stora vetenskapsmannan efter den andra, all: flera lysande upptäckter och uppfianingar gjordes, och naturen uppdagade allt mer och mer sina under. Det var emellertid blott de så kallade lärde förbehållet att njuta af den klarnade dagen, alldenstand man envisades ett använda ett utdödt språk, latinet, såsom vetenskapernas uteslutande modersmål. Vi känna hburuledes presteståndet. som af folket förmenades stå på höjden af tidens bildning, motarbetade de nya upptäckternas sapridniog till de lägre samhälls klasserna. Den ärevördige erkebiskop Spe gel, så boksynt han än var, förnekade ännu i början af flydda århundradet det faktum, att jorden hvälfves kring solen och ej tvärtom. Hvad skulle icke då de öfriga, de mindre bildade ef presterskapet göra? Men folkets blindbockstid har med detta sekel upplefvat sin aftonrodnad. Flera vetenskaper, synnerligast de, som hvälfva sig kring historien och naturen, hafva afkastat sin munkkäpa och framirädt i en för allmänheten genomskiniigare drägt, De högre lärdomsskolorna hafva blifvit mera tillgångliga för mängden, än förut. Folkskolan, detta ärhundrades barn, meddelar en och hvar de första grunderna till kunskap. Sat sen, att halfbildning är sämre än fullkomlig kuoskapsbrist, har blifvit förklarad utnött och löjlig, synnerligast som ingen kan vara så lärdomsdryg, att han an:er sin bildning fulländad. Med ett ord, oändligt mycket har under Bedoasie tider blifvit gjord för allmogens upplysniug. Deribland kunna vi äfven påräkva inrät tandet af sockenbiblioteker, söndagsskolor och bildningscirklar; att folkbiblioteker blifvit inrättade i de flesta. af mellersta och sydliga Sverges socknar är en allmänt känd sak. I Norrland, och specielt i Norrbotten har man älven börjat grundlägga sådane. Vi veta bland annat, att Norrbottens första landsting, på landshöfdingeembetets derom framställda förslag, tili detta ändamål anslagit en summa af 1000 rdr rmt att förde las öfver heta länet. Detta må nu betrak tas som en ganska vacker grundval, men byggnaden har ännu låogt till sina tiunar. Dertill fordras, att i hvarje kommun en eller annan framstående person, som nitälskar för folkets sanna upplysning, åt denna fråga egnar ett verksamt nit. Vi hade för ej längesedan den glädjen att omnämna, det en sparbank blifvit anlagd ien aflänets landsförsumlingar och stt en grundfond till densamma blifvit anslagen af ett nystiltadt dolag. Måtte vi snart få den fägnaden att meddela våra läsare, det något göres i landet för de andliga banker, som vi kunna kalla sockenbibliotekerna. Vidare är det at nöden, att man vid vaet af böcker ej uteslutande bestämmer sig den 8 k. andliga litteraturen, utan äfven fäster afseende på folkets behof att veta något om naturens alster och krafter. fäderneslandets historia, verldens geografiska utseende och folzslag, modersmålets förnämsta behendlare, såsom en Tegner, Geijer, Runeberg m. fl., samt att man ej går så längt i eitt hat till den lättare litteraturen, stt man från biblioteket bann!yser en Scotts eller Ingemanns skrifter, så vida resursernu tillåta deras ioköpande. Slutligen bör hvar och en söka och väcka underhålla allmänhetens håg för en läsning. ——