Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 2

att sammanträffa på tm man hand. Dåhbho ej kuude vara närvarande, intogs henne plats ofelbarligen af don Pio, som tjenad såsom en skranka för att hindra svärtar oc! mög att drabba tillsammans. Från de ögonblick Rosa kom till Ramelli var hon utan att just precis vara sk, aldrig full frisk. Hon led ständigt af alla de krämpo och oiägenheter, som tillhöra henues belä genhet. Det såg ut som om det hände sig eå enkom för att bekräfta hennes fars mise tenokar om bristande ssnniogskärlek elle; änau värre å Viocenzos sida. Don Pio var den, som gjorde fult eller vac kert väder inom palateet. Då han icke kom dit under dagens lopp, hvilket högst sällan imträftade, skickade herr advokaten altid bed efter honom, Det fordrades ej läng oppmärksambet å Viacenzos sida för at komma underfund med anledningen till dor Pios inflytande. Hvad don Natales med. hjelpares sluga uppmärksamhet och inställ. samma sätt bade börjet, det hade don Na lales död fullbordat. Decna sorgliga händelse, ehuru för ingen del oförväntad, bade mäktigt anslagit herr advukatens inbillving, och elltifråa detta ögonblick hade fruktan för döden aldrig upphört att hemsöka ho nom. Fruktan för döden hade gifvit upphof till andra farhågor. Han varså mycket mera tillgävglig för all slags åogest, som han under hela sitt lif bade lefvat mera såsom en filosof än en kristen; Visserligen hade han gått i messan om söndagarne och ifhållit sig från kött under fastao samt gått ill nattvarden om påsken, ren tbosst derör att andra gjorde så och för att icke hans inderlåtenhet utt så göra skulle skeffa horom något obehag sf vederbörande. Det var lätt att vid första blicken se alla je fördelar herr Ridokatens nya kändostäm.