— Under öfverskrift Några ord om folkbildning i allmänhet och sockenbiblioteker isyn nerhet läser man i den i Luleå utkommaunde Norrbottens Kuriren följande förträffliga uppsats: Då kejsaretämjaren, påfven Gregorius 1X, på ett möte i Toulouse 1229 törbjöd alla, de der ej munkar, prester eller riddare voro, att läsa den heliga skrift, visste ban väl hvad han gjorde, Han visste, att han derigenom berötvade folket all andelig upplys ning och med deasamma sil andelig frihet, d. v. 8, ell förmåga af en sjelständig tankeutveckling. Famlande i medeltidens djupaste midnatt kunde folket blott följa de irrbloss, som tändes på katolicismens högaltare. Häraf endast kan man förklara den makt öfver själar och sinnen, som under flera århundraden var lagd i de ?andhges händer. Art äfven den verldsliga friheten på samma sätt undertrycktes, är något, eom en och hvar känn r. Men vi behöfva ej gå tillbaks ända till våfvedömets välmaktsdager för att visa, det synnerligast presterna varit måna om att hälla folket i okunnighet. Medeltidsnatten hade visserligen med ens bhivit förvandlad till strålande dag, den nyuppfunna boktryekerikonsten kasiade ljuset tusendubbladt kring jorden, den store frihetekämpen Martn Luther befriade menniskoanden från de nesliga bojor, han så länge burit, och ryckte