Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 2

— I! en artikel med öfverskrift Regeringens yttre politik yttrar Jönköpings Tidning: Vår regering synes — vi utsäga det med smärta — 8t3 i begrepp att genom sitt handlingssätt eller rättare overksaiwhet i den dansk tyska striden nedstiga från den höga ståndpunkt i nationens aktning och förtroende, hon genom sitt förtjenstfulla handhafvande af landeis inre angelägeaoheter hittills intagit. Hon har sedan ett par månader äfven hos sina mest devouerade an hängare väckt allvarsamma tvifveismål, hu ruvidabland de män, af hvilka hon är sam mansatt, fiones en enda verklig stateman en enda man med fasthet i viljan, mod i bröstet, klar blick för tidpunktens djupa be tydelse. Ty Sverge befinner sig i sitt förhållande till den dansk-tyska striden, likt Herkules vid skiljomärket, mellan tvenne vä oar; å ena sidan en djerf bandling till vin pande af egna fördelar, Europas aktning och en röst i dess rådslag — å den andra sidan en overksamhet, hvilken måste med öra för det närvarande fullkomlig politisk obetydlighet och för framtiden genom tysk inkräktniog samma öde, som drabbat den olyckliga folkstam, våra förfäder vid sin invandriog till Skandinavien undanoträngde intill polens isar, der den nu vegeterar utan att hafva räddat något af hvad som utgör kännetecknen på ett folks tillvaro såsom sådant; utan egna samhälleband eller lagar. itan bildning och kanske inom föga sflägsen id utan eget språk! Och vid en sådan beydelsefull vändpunkt är det tungt för lan let att känna bristen bland regentens råd vifvare på män, som med kraft kunna un lerstödja haps maktpåliggande rådslag. Visserligen är det sannt — såsom en tidning väromdagen anmärkte — att Cavourer växa j på träd; men det hade nu en gång blifvit n föreställning inom oss, att vi egde en nivister af ovanligt begåfvade män: öfveraskningen må derföre vava ursäktlig, då egeringens hållning i den yttre pohtuken Å en gång. blottar personalens verkliga arflighet. En regering, som till den grad åller på fredens bibehållande, att hon härör synes benägen att uppoffra intressen, yrbarare än freden, kan med skäl misstänETSI SEKTER