Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 2

Article Image
iuru penningeställningen förmildras. Det toråe ej längre kunna bestridas, att enningeställningen inträdt i ett sådant stalium att den inger välgrundrade farhågor j endast för landtmannen, som köpt fast gendom till uppdrifna priser och hufvudakligen på lån af penningar, utan äfven ör en hvar, hvilkens ställning, efter vanigt bedömande, borde kunna anses temlisen bekymmerfri, och detta oaktadt vi änna att hvarken affärerna under sednare iden uppdrifvits till en svindlande höjd, ej eller skuldkonto bar något ovanligt att föete i jemförelse med kapitalkonto. För att någon mån kunna afbjelpa det onda borde man först utreda anledningarne till less uppkomst, men de äro så allmänligen oekanta, såsom hufvudsakligen beroende af Europas och Amerikas politiska förvecklinvar, att vi genast kunna öfvergå till några betraktelser öfver åtgärder, eom kunna bilraga att förmildra eller förvärra penningeställningen. Det påräknade jernvägslånet uteblef föriden höst, och Diksgäldskontoret, som i vanliga fall vid denna tid af året kunnat utlemna tillfälliga lån, måste nu, om ej anstränga sig, åtminstone förfara med stor varsamhet för att kunna at i öfrigt tillgängliga medel, utom andra utgifter, jemväl besörja förskott till jernvägsbyggnaderna. Attdetta hittills gått för sig, utan att Riksgäldskontoret på något för penningeställningen menligt sätt behöft uppsäga och indrifva sina fordringar, bör villigt erkännas. Riksgäldskontoret har alltid vid sina operationer förfarit, som om det varit dess uppgift att i möjligaste måtto underlätta penningeställviogen och icke blott att helt simpelt fruktbargöra omhänder hafvande fonder. Väl är det möjligt, att en mindre del af jernvägslånet kunnat på hösten afslutas till antagliga vilkor, men dels hoppades kanhända fullmäktige att ernå bättre vilkor, dels att få ett anbud på det hela, ej blott en del, och af dessa anledningar uppsköts låneoperationen till dess horizonten blifvit allt mer och mer förmörkad. Ait nu antaga ett lån på kontrakt, som ej torde kunna helt och hållet befrias från någon krigsklausul, till förmån för långifvarne, eller att afhandla med personer, som tillhöra den nationalitet, med hvilken vi vanligen så gerna göra affärer, men till hvilken landet, längt innan kontraktet blir fullgjordt, torde komma i sådant förhållande, att kontraktet icke skulle kunna göras gällande emot lånegifvarnes förnekande, vore helt enkelt att ikläda sig förbindelser, gom vore fullkomligt bindande för låntagaren, men för långifvaren blott under för honom gynnande omständigheter. Riksgäldskontoret hade jemväl till åliggande att tillhandahålla Kongl. Maj:t några millioner för försvarsanstallernas förbättrande. För detta ändamål gjorde kontoret ett lån inom landet på 2 å 3 år mot obligationer i svenskt mynt med 5 proc. ränta. Dessa obligationer blefvo färdiga och för allmänheten tillgängliga i början af Februari detta år. Om desamma blifva spridda eller ej, kunde således synas vara likgiltigt för Biksgäldskontoret, men om de blifva afyttrade temligen snart, så hade kontoret den fördelen att möjligen ånyo på likartadt sätt kunna upptaga ytterligare några millioner och derigenom vinna tid till en för de större låneoperationerna gynnsammare konjunkturs inträdande. Riksgäldskontorets intresse är således ganska nära förknippadt med den efterfrägan, dess 5 proc:s obligationer röna. Man vill veta, att det blifvit ifrågasatt upptaga penningar i utlandet för riksgäldskontoretsräkning mot 8. k. blankokredit. Vi tillåta oss likväl betvifla ändamålsenligheten häraf, ty det skulle föga gynnsamt inverka på lans dets kredit, om man sanningsenligt kunde säga, att jernvägarne byggdes på medel, erhållna på blanko-kredit. Detta vore när

25 februari 1864, sida 2

Thumbnail