Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 2

genstråhle slutligen dödad af en kula ingången 1 ryggen och utgången i bröstet efter att hafva passerat en del af hjertat; jag tror hans död då var ögonblicklig; döden var således lätt, men är det alltid grymt att finna sin graf långt från hemmet, långt från en kär moders, en vördad faders, älskade systrars bittra tårar; en, ehuru uppriktig, väns blir alltid en ofullkomlig ersättning. Hr prof., jag önskade kunna skrifva utförligare, men skall jag göra det med nästa kurir; nu för mår jag ej, matt som jag är, dels af blodförlust, dels af min venstra arm, som är sönderskjuten. underrättelsen om denna olycka och Bergenstråhles sorgliga slut, kommer att finna genljud i hela franska armån — han var öfverallt känd och omtyckt för sitt mod, sin redbara och vänfasta karaktär. Af hvad han hade med sig vid sitt slut kan jag ej hemföra något, ty allt är plundradt; jag eger ej mer än ett par stöflar, dito pantalonger och en söndrig chemise; men jag tror att han lemnat saker i Mexiko och uebla och skall jag hemföra allt hvad jag finner. Den 3:dje på eftermiddagen begrofs han här vid Rio 8Sarco, med all den honneur som tillkommer en officer, stupad i striden. Med nästa kurir ännu några rader, som jag skall söka göra utförligare, om mina krafter då tillåta. I slutet af Maj är jag troligen hemma och skall genast hafva äran söka hr professorn för att då muntligen kunna skänka alla de upplysningar som skriftligen möjligen blifvit glömda. Hr professor, emottag försäkran om mitt hjertligaste och djupaste deltagande i den sorg, hvaraf hr professorn och professorns familj träffas genom dessa rader. Med djupaste vördnad har tran teckna Carl Ericson. Jag anhåller det hr professorn torde underrätta regementet om den förlust det gjort; det vore min skyldighet, men mitt tillstånd må ursäkta mig. Den 25 Dec. blef Bergenstråhle dekorerad af general Bazaine.