Aftonbladet – 24 februari 1864, sida 2

Jag önskar att du måtte läsa hvad jag skrifvit, eftersom jag för ingen del villattnågot missförstånd skall kunna ega rum i afseende på bevekelsegrunden för mitt handlingssätt, och emedan jag önskar att du måtte taga ur deras villfarelse dem af dina vänner, som möjligen skalle kunna i det sieg jag tagit se vare sig ett återkallande af mina förra åsigter, ett frivilligt öfvergifvande at min post eller en omvändelse — kort sagdt, någonting som kunde visa mindre aktning för styrelsen och vara mindre hedrande för mig sjelf. Det är iogenting af det slaget. Hvad jag var i går, det är jag i dag. Du vet hvarför jag gör det jag gör; men jag kan inte låta allmänbeten kasta en blick in i våra husliga tvister — och likväl måste det steg jag tagit på ett eller annat sält förklaras; först och främst för intendenrten, och det ännu i dag. BSåvidt jag kan se, finnes det intet bältre sätt att rädda skenet -— antaget att det kan räddas — än att taga din helsa och nuvarande belägenhet till förevändning för nödvändigheten att ombyta luft, samt min helt naturliga obenägenhet att under sådana förhållanden någon längre tid vara skild från dig.4 Rosa lofvade att troget hålla sig till den tolkning han föreslagit — en tolkning, hvilken för öfrigt, sade hon, var vida mera totad på verkliga förhållandet än han kanske visste, i betraktande deraf att hon på sednare tiden hade kännt sig vida mera nedstämd till lynnet än hon velat nämna. Hon talade undergifvet, ja ödmjukt. Henneston och blickar visade, att hon kände med sig att hon sårat honom och derför önskade försona sitt fel. Den underl tenhetssynd, hvartill hon hade gjort sig skyldig mot sin man, tyngde hårdt på hennes Bamvete; så mycket mera som denna var den första, hvartill hon ansåg sig skyldig — ja, den första och den enda. Hon berömde sig nemligen på god tro af att ända till denna dag hafva varit en trogen och exemplerisk maka. Hade hon ej lemnat fader och hem för sin