Aftonbladet – 24 februari 1864, sida 2

kommit sig deraf att jag på minsta sätt hål. ler med er om de skäl ni i det nämnda brefvet framställde såsom stöd för edra åsig. ter, och att det motiv, som förmått mig at taga ett så ytterligt steg. är ett helt annat. Saken är den, att jag samtidigt med mot tagandet af ert bret kom till full visshet om att mitt fortfarande vistande i denna traki skulle komma att skada vida mera vigtige och dyrbara intressen än dem som stodo i förening med min syssla. Så outsäglig smärtsamt detta offer än var, kunde jag dock icke tveka att göra det. Det är m gjordt, och jag vill hoppas att det ej måtte blifva onyttigt. Tag emellertid icke illt upp att jag hänfört det beslut, hvartill jag kommit, till ett helt olika motiv mot dei som ni framställt i ert bref. Jag skulle helst velat undvika att säga något rörande denoa punkt, om jag icke fruktat att jag genom min tystnad skulle kunna ingifva el den oriktiga föreställningen att jag, om ockeå endast för ett ögonblick, delat er ogynnsamma omdöme om regeringen, hvilket jag härmed på det bestämdas:e förklarar att jag icke gör. Det kan visst vara, att, såsom ni påstår, det är föga vinst att skörda i dess tjenst; men deremot är det så mycket mera ära; och det är en stor tröst för mig i min närvarande pröfning stt kunna tänka att jag ännu är tillräckligt för att kunna skörda något litet af denna ära, sedan detta öfvergående moln har skingrats. I detta af: seende förbehåller jag mig full frihet att handla. Var emellertid öfvertygad att jag förblifver etc. Det var äfven en annan fara, mot hvi!ken nödiga försigtighelsmått måste tagas, och deocna bestod uti den möjliga, ja sannolika tolkning, som hans hustrus bekanta skulle gifva ål detta hans plötsliga afskedstagande. För att förekomma allt miseförstånd 1 detta afseende, räckte han den följande morgonen vid frukostbordet åt Rosa det bref ban hade skrifvit till hennes far, tilläggande, såsom ett slags kommentar hvarför j an gjorde det: