Aftonbladet – 24 februari 1864, sida 2

Poiitiska Smulor. IL. Hrar stå vi? Sandels han satt i Pardala by, Åt frukost i allsköns ro.s Man blir just liksom litet hemsk tillmods då man i närvarande tid kastar en blick på den politiska ställnipogen och upptäcker den allmänna orklöshet, som tyckes halva bemäktigat sig alla regeringar. Ingen synes längre akta på, vare sig principer (utom den bastard, som fått namn af nonintervention), eller sympatier, eller fördrag, ellet solidaritet, eller traditioner, ja icke ens på sina egna intressen (utom det negativa, ömkliga intresset att slippa vara med4). Hvar enda makt står isolerad, vankelmodig, misstroende vännen från i går, som kan vara Gende i morgon. Hvarje förnuftigt allianssystem har gjorts omöjligt, och litet hvar för hålla till godo med att lefva på slumpens nådebröd. Sådant är det naturliga resultatet af den nyare tidens europeiska politik, och så länge den får ega bestånd är ingen trygghet att vänta. Men folken? Ja, så länge de hållas i ett politiskt omyndighetstillständ, få opinionerna intet stadigt fotfäste, utan drifvas eom ett rö för alla vindar, och när tider komma, då de som makten hafva erfara behof af opinionens stöd, skola de kanske något för sent inse, att äfven i politiken gälJer den naturlagen, att man endast kan stödja sig på hvad som står fast, som håller emot. Man skall hafva förtroende, heter det, till dem som stå högre och kunna se längre än vi. Godt och väl; men ett blindt fö troende erbjuder ringa trygghet, och exempel sakpas icke derpå, att ett förtroende, som synts vara lullt berättigadt, tlifvit illa motsvaradt när det på allvar gällt. Det ser ut som om det icke helt och hållet skulle vara ett tomt skryt af fransmännen att de gå i spetsen för civilisationen, ef. tersom sjeliva deras förnedringstillständ tyc kes reagera på hela det öfriga Europa. På den tiden då friheten e de icke blott en tri: bun, men äfven talrika katedrar i Frankrike. der dess evangelium tolkades af vältaliga läppar, lyssnade Europa med beundran och andakt till dessa kraftiga stämmor och öf: verallt tändes en varm nitälskan för oationaliteternas misskända rättigheter. I dag kämpa två ädla nationaliteter en förtviflans kamp mot detöfvermäktiga våldet, och ännu see MORRA SVA ESSER AS (NS STATT