Aftonbladet – 24 februari 1864, sida 2

Han hade, Gud vare lofvad, ej gjort nå gotdera; ty här kommer han nu omsider, raglande af sinnesrörelse och trötthet, och så blek som en vålnad. Han sjönk ned på en soffa och sade: Jag har inlemnat min afskedsansöken.? Ah, verkligen !? utropade Rosa. Det låg i henzes röst (förmodligen utan att bon visste det) en ton af alliför sjelfvisk triumf för alt icke vara såraiude. All den bottensats af bitter galla, som under månader hade samlat sig i hans hjerta, steg nu upp till hats läpper. ?Ja?, sade han med koncentrerad bitterhet; jag har gjort det; den är skrifven och undertecknad med min egen hand, och ligger i detta ögonblick på posten. Kungen sjelf ekulie inte kunna få den tillbaka igen. Du kan derför vara lugn, och din far också. Ni ha både fått er vilja fram. Ni kunna nu vara lyckliga. Och om det, som gör er lycka, krossar en stackars olycklig varelses bjerta, hvad betyder väl det? Det är endast din mans.? Naturen tager slutligen ut sin rätt. VinLion var endast en menpniska af kött och lod. KAPITLET VIL Välkomsten i heurmet, Sedan det första anfellet af okuflig förtviflan var öfverståndet, skred Vincenzo till att fullborda eitt offer med värdivhet — att sätta så mycken metod som möjligt i sin ruio. Framförallt var det nödvändigt att han skulle meddela sin svärfar det afgörande steg han lade tagit samt göra det på ett sådant eätt, att han på en gång räddade sin värdighet och skonade sin hustru. Han satte gig följaktligen ned och skref i största hast följande rader: Jag skyndar ett underrätta er att jag gjort hvad ni i ert sista bref indirekt bad mig göra — det vill säga, jag har lagt in orm mitt afeked. Emellertid anser jag mig böra nämna, att denna eftergifvenhet icke