Aftonbladet – 23 februari 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. I anledning af underrättelsen om fiendens inmarsch i Nordjutland yttrer Feedrelandet för i fredags: ) går afton erhölls både enskilt och officielt underrättelse alt fienden gått öfver Kon geån. Vi hede ej väntat att det skulle ske så fort efter bang inryckande i Slesvig, men att det skuile ske förr eller sednare hade vi ej tviflat på, ty österrikarne och preussarne bafva ju precist samma rätt ett gå öfver Kongeån som öfver Eidern — lika mycket att göra i Nordjutland som i Sydjutland. Afltsammans är ett röfvaretåg, ett den sterkares våldsamma öfverfallande af den svagare, lika upprörande som då en af våra herremän i den gamla tiden lät en bonde rida på trähästen eller kasta honom i fängelse derför ett han ej ville utlemna sin dotter åt denne herres lustar. Den sanno lika anledningen till att dette stormäktiga stordåd så fort utsträckes till Nordjutland anty der att de höga uppgifterna 1 Kolding Avis om fiendene styrka icke äro mycket öfver drifna, så att både truppmassornas antal har gjort det nödvändigt ett utbreda dem öfver en större terräng och är tillräckligt att på en gång angripa begge våra brohufvuden på fastlandet: Dyppel och Fredericia. Dessutom är det naturhgt att man så mycket som möjligt förskonar de tyska och tysksinnade trakterpa och städerna i Slesvig från inqvarterivg, men deremot uteuger danska dietrikter. Hvad de tyska stormakterna egentligen vilja, hafva de ju allsicke gjort reda för — i dsg vilja de så och i morgon så; men att den tyska pressen likväl icke har orätt när den har uppgifvit att ett af hufvudändamäålen är att förödmjuka och utmärgla Danmark, kan nog anses för säkert; och det måste medgifvas att detta ernås i fullare mått genom att besätta halfön ända upp till Skagen än genom ett stanna qvar i det esart utätna Sundeved. 4Vi uppmana nu enträget våra medbor. gare att icke låta törskräcka sig och icke tappa modet eller hufvudet derför att det sker, som vi ju elädse måst vänta och som vi hafva upplefvat två år å rad för bara en half mennviskoälder sedan, då vi öfvervunno det, visserligen icke utan lidanden och betydliga uppoffringar, men utan att blifva ruinerade, utan att ekonomiskt eller politiskt blifva störtade. Det finne ej ringaste skä! till att förtvifla mera om Danmarks rädd ning efter än före fiendens inryckande i Nordjutland. Denna räddning beror icke derpå om han breder ut sina skaror litet vidsträcktare, ell r utekrifver en slump oxar, fläsk och ryn, ej blott i Sydutan äfven i Nordjutande distrikter; den beror på om det hos danska folket och dess regering finne en all. varlig och enig vilja att hellre uthärda de störste uppoffringar än att up, offra vår ära, vår sjeltständighet, vår frihet och dermed hela vår framtid, samt ott tåligt vänta tills vi antiogen med egoa uthvilade och sam: lade väl förberedda och väl ledda krafter kunna bibringa vär öfvermäktige fiende kännbara slag, eller tills vi med fränders och vänners verksamma bistånd hinna rensa värt land från de tyska gräshopporna. Härnedan lemna vi en öfversigt af de främmande folkens och regeringarnes förbållande till Danmarks sak: Rykten löpa oupphörligt om ifriga underbandlingar mellan Paris och London, och dessa sättas i samband med oenigheter inom engelska ministåren. Som bekant vill Napoleon icke hafva nägon speciel konferens, utan endast en allmän kongress, eå atticke något ordnande styckevis af Europa må ske, utan en gemensam öfverenskommelse ega rum mellan vestmakteina och de stater, som slua sig till dem, angående de ME VASA EERNEAADSEAKRIELE VRETA LANSEN IE OA