Aftonbladet – 22 februari 1864, sida 3

Denna hotelse blef äfven verkställd. Rosa hade skrifvit till sin far, hvilket hade förskaffat Vincenzo ett bref från hans svärfar, som var allt annat än egnadt att besvärja ovädret. Detta var den ovälkomna nyhet, hvarpå vi här ofvan hänsyftade, Herr advokaten nämnde, att han hade erhållit ett bref från s:n dotter, som hade påmint honom om hans löfte att komma och besöka henne och bedt honom tillåta henne att iå återvända till Rumelli. Hans närvarande klena helsotillstånd gjorde hvarje resa vid denna årstid svår för honom, och en resa öfver Mont Cenis var en fullkomlig omöjlighet. Mars och April voro de månader då berget var som mest ofarbeart till följd af dess laviner. Som han emellertid befarade att Chamberys klimat icke var lämpligt för hans dotter, måste man hitta på något sätt att gå hennes önskan till mötes. Alla andra konsiderationer måste vika för den vigtiga trågan om bennes helsa. Hans hufvudmotiv, då han nu skref till Vincenzo, var att få veta fulla sanningen rörande denna vigtiga fråga. Rosas bref hade på sista tiden varit sorgsna och nedslagna. Han tog naturligtvis för gifvet att Vincenzo icke hade någon del i denna nedslagenhet, och att denne erinrade sig och uppfyllde sitt löfte, att aldrig komma henne att fälla en tär. Herr advokaten bad att han genom ett skyndsamt svar måtte blifva befriad trån det tillstånd af oro i hvilket han befann sig. Den sista sidan af brefvet var full med högtrafvande deklamationer mot Cavours vansinniga politik i orientaliska frågan. Vincenzo skref utan dröjsmål tillbaka, att Rosa verkligen på sista tiden hade ut: tryckt en önskan, att hennes far skulle göra sitt utlofyade besök i Chambery, och att hon skulle få begagna sig af hans Återresa