Aftonbladet – 22 februari 1864, sida 3

-Jhar nu fallit i fiendens händer jemte sin bestyckning af grofva kanoner och dithörande krigemateriel, alltsammans under nattens åt hvars vård det var anförtrodt! Med bittra Olkönslor fogade sig armåns officerare och s soldater i den grymma ekickelsen, och det elvar endast tanken på att befallningen om I ställniogens uppgifvande möjligen var framkallad af skäl liggande inom diplomatiens n I område, hvilka vi ej förmådde fatta eller genomskåda, som satte oss i stånd till att -) någorlunda hålla sinnet i jemvigt under de tilidanden af mångtfaldig art, som måste uthärdas under tveane dagars forcerad reträtt till Als i en bitande köld, under blodig ) I kamp med den förföljande fienden. Armån a I har fördragit allt, tigande och lugn; den har -Isträfvat att göra sin phgt till det yttersta, ) för att i god ordning med sin materiel nå -I målet för sin bestämmelse, och det var blott tlutmattniogen och den ieglatta marken, som I gjorde, att marodörer måste stanna efter eller materiel lemnas qvar på den långa ) marechlinien. Vårt gamla Dannevirke! Du vall med de I I stolta minnena, hvervid vi voro fästade med fosterlandskänslans innerlighet, emedan du j var sammanknuten med vårt folklif, i dess tj utveckling från den aflägsnaste forntid ända Jintill våra dagar — hvar är pu din storhet, I din makt och ditt välde, hvar är det hopp, som vi satte till ditt bistånd i fäderneslanI dets nuvarande betryckta ställning? Förisvunnet — försvunnet är allt, plötsligt och oväntadt! Må smärtan, den djupa. den outi säeliga smärtan i dessa utbrott söka sin linring. Huru ofta ba icke under de nyss förflutna dagarne, då det förunnades oss attvid fiendens framryckande samlas alla i och bredTvid Dannevirkeliniens fästen, våra soldater med glädje helsat det ögonblick, då de skulle få emottaga den öfvermodige fiendens anfall! En för alla och alla för en voro beslutna att utveckla det mest hårdnackade, viljefasta motstård, för att tillbakakasta fienden, i fast förhoppning om att det skulle lyckas, ty hvar och en insåg hvad som det här gällde att häfsa : vårt gamla rikes okränkbarhet, dess oafhängighet af våra fienders hotande anspråk. Derföre hördes det aldrig af någon misstämning vid de ofta förekommande mötena på fästningsliniens allarmplats i trots af årstidens stränghet; tvärtom ljödo der liffalla eånger ur djupet af krigar nes bröst, och öfvertygelsen om att allt skulle gå väl slog allt mer och mer rot hos oss. Dessa möten blefvo ett medel stt ef-1 terhand härda manskapet till uthållighet vid fältlitvets besvärligheter och när vi såsom ledare föreställde vårt folk, att omj de ock måste undvara mången vederqvickelse, hade de det dock bättre än fienden. som dag och natt måste kampera under bar himmel i denna omilda årstid och med knapp. förplägniog — då buro de bördan lätt, och. under erkännande af att ingen finge vika ij. den förestående kampen, blef vår enstäm-: miga lösen den att fienden endast öfver våra I. lik skulle bana sig väg genom Dannevirkes vallar vidare in på Slesvigs dyrköpta jord. Sådan var stämningen inom armån i dess j; helhet, och aldrig skulle densamma, tillspord om sin mening, hafva gifvit något annat svar än att den ville hålla ut med försvarskampen på vårt mäktiga bålverk, ända tills den sista reserven hade förbrukats. Ty det insågo vi väl: Öfverskrider fienden detta värn, då blir Slesvig hans byte; prisgijvet åt upprorets och anarkiens fasor trots af hvarje sednare kraftansträngning från vår sida?. Här hade armåen att obetingadt lösa den uppgift för hvilken den var till, och här gällde det först och främst af allt att stå fast och värja vårt land med oböjlig vilja, så länge och uthålligt som våra krafter förmådde, med orubblig förtröstan, att segern blefve vår. och i tillförsigt till den allsmäktige Guden. som icke skall öfvergifva det lilla folk, som förde svärdet till försvar för sin härd emot baksluga våldsverkares glupska lystnad. Men det gick annorlunda. Utan svärdsslag ha vi nödgats vända fienden ryggen och ila långt upp emot Norden, bort ifrån vår herrliga klenod, som med hela sin kost bara försvarsmateriel nu är gifven till pris åt honom, vår arge, vår hatade fiende. Men icke skall det kunna sägas, att armån genom denna händelse fått nigon fläck på sin krigarära, hvars bevarande den sätter framför allt annat. Och derföre må här nedläggas en högtidlig protest emot, att den nattliga flykten den 5 Februari fär betraktas som armåns verk. Aldrig hade den danska soldaten väntat eller anat, att det ekulle komma derhän; med blödande hjerta hörsammade han blott den order, som pålade honom denna centnertunga marsch. Danska folk! detta är vår motgångs tid, men låt oss derför icke svigta! Lugnt och bestämdt vilja vi fasthålla målet för värt sträfvande, med hjertat på rätta stället och godt mod, äfven om ännu bittrare saker skulle drabba 088 — erkännande, att endast den som icke böjer hufvudet i olyckan, får hysa hopp om att få se ljusare dagar uppgå. af tack för all din kärlek, för din makalösa ömhet för armåns soldater och deras i hemmet efterlemnade, nödställda familjer! Det gör oss så godt att erfara de många bevisen på din outtröttliga välgörenhet, att känna det varma pulsslag, som dermed gitver sig tillkänna från hvarje men och qvinna ! Må du likasom under de förra krigen så ock under det nuvarande bli dig lik i upp offringar, och då likasom nu hvilar krigaPR II lr OQO MS -— VN mm AG MM to -— JE — mm ÅA AMA mA m-— — rm Ar di Holt i-l -—-— Denna hotelse blef äfven verkställd. Rosa hade skrifvit till sin fer, hvilket hade förskaffat Vincenzo ett bref från hans svärfar, som var allt annat än egnadt att besvärja ovädret. Detta var den ovälkomna nyhet, hvarpå vi här ofvan hänsyftade, Herr advokaten nämnde, att han hade erhållit ett mm km mms m me