Aftonbladet – 20 februari 1864, sida 2

uppställda och färgade för purtisyften, medförde en ny gröda af farhågor och förbrytelser. Ingen enda af dessa händelser, ingen endå af de kommentarier, till hvilka de gåfro anledoing, undgingo att träffa signora Candia i hjertat och att genom benne mörda Vinocenzos frid. Religionen i fara, landet på branten af siv undergång — sädant var det ständiga inoehöllet uti konversationen iocm Rosas lilla verld. Hon hörde detsamma ötverallt. I prestgården predikades denna lära i bibliska termer; i de andra has hoa be sökte citerades strofer ur kyrkliga landsortsblad; äfven inom hennes eget bushäll yttrade sig denna puniska skräck i enfaldiga frågor af kokerskan och trädgärdamäståren. om det var sannot att kungen hade öfvergått till protestantiska läran och att messan inte längre skulie komma att hållas. I sådan: falt, hvad skulle det väl bli af dem alla? Den 11 Febraari kom Viacenzo hem vid den vanliga tiden, med ett mycket blekt och nedslaget utseende; han fann Rosa sittande hopkrupen framför elden. Han gick fram till henne och tryckte siva läppar på hennes panna, såsom han brukade göra sedan hon upphört att möta honom med en kyss. Han sade: : Har någon varit här i dag, Rosa?4 uJa. 4Du har säledes hört de sorgliga nyheterna ? Ja, det har jag4, svarade hon. Hörde du dem i prestgården? Ja, af madame.4 Hvilket förfärligt oltycksöde!S utbrast Vincenzo. Rosa svarade icke, utan satt endast och stirrade tankfullt i elden. 4Du säger ingenting?4 anmärkte Vincenzo efter et: ögonblicks tystnad. Hvad tjenar det till att jag säger något? frågade hon i dyster ton. Mår du illa, Rosa? Nej, jag mår inte illa, men jag är alldeles bedötvade, sade hon. De nyheter, på hvilka Vincenzo hänsyf