Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 3

En af behofvet högt påkallad reform. Det är bekant att kyrkoherdeval för någon tid sedan förrättades inom Kungsholms örsamling, och för några dagar sedan i Katrina församling. Vid dessa, likasom vid öfriga dylika valförrättningar inom hufvudstaden, länder till efterrättelse en kunglig förordning af den 18 September 1765. Redan den omständigheten, att nämnde författning är 100 år gammal, gifver anledning förmoda, att den är ofullständig och numera, med under tidens lopp förändrade förhållan den, olämplig. Det förra synes också nogsamt deraf, att, vid skeende prestval inom hufvudstaden, tillämpas, i de delar der föreskrifter saknas i 1765 års författning, den för riket i öfrigt om prestval utfärdade förordningen af den 1 April 1843, ehuru i densammas 61 uttryckligen säges, att för prestval i hufvudstaden gälle de författningar, som för desamma äro eler blifva särskildt utfärdadet. Någon särskild författning har dock ej sedermera blifvit utfärdad, -: Det numera olämpliga i 1765-års förordning, ådagslägges genom stadgandet i dess 1 , der det heter: grunden till rösterna vid prestval tages icke egentligen af invånarnes antal församlingen, etan af sjelfva husen — och vidare — att någon mera lämplig och säker uträkning deröfver icke göras kan än i anledning af brandvaktsafgiften, till hvilken husen efter deras storlek äro, eller blifva skattade. hvadan stadgades att rösterna vid prestval inom hufvudstaden efter nämnde afgitt skulle beräknas. Det synes dock af samma författning, att lagstiftaren redan då erkänt, att äfven andra än husegare kunde och borde vid prestvel vara röstberättigade. Sålunda stodgas. dels att ?för publika hus och bodar får ej röstas, utan såvida någon der ordentligen är boende, i hvilken händelse en sådan eger rättighet att rösta för de rum han der nytt jor, i jemförelse mot andra rum af lika beskaffenhet, som till viss årlig brandvakteaf gift biifvit uppskattade, och dels att; om hyresgäst i kontraktet förbundit sig att betala brandvaktsafgift, eger han derefter rösträtt?. AT dessa stadganden framgår otvedigt, att principen det äfven andra än husegere vore röstberättigade blifvit erkänd, ehuru 1765 års lagstiftare icke kunde utfinna någoa annan röstberäkn:agsgrund än brandvaktsafgiften, hvilken då tvgs till utgångs punkt, sannolikt älven sf det skäl, att bevillningssystemet för ickomst af kapital och rörelse icke ännu vid nämnde tid blifvit fullt utveckladt. Nu deremot, sedan nämnde system blifvit infördt, seden er mängd afgifter till kommu nen grundats på beviliningen, och sedan det visat sig att byresgästernas, relativt till hus egarnes, antal ständigt växer, och att de förras bidrag till presterskapets aflöning är fullt ut lika stort, om ej större än de sednares, samt slutligen icke-husegare numera hafva. rösträtt vid de kommunala angelägenheternas afgörande, så synes det både rättvist och billigtaft ieke husegare inom hvarje församliog af hufvudstaden, hvilka erlägga bevillning för iokowmst af kapital och rörelse, äfven böra tillerkännss rösträtt vid prestval inom den församling der de äro mantalsskrifoa. Att en reform i sådan syftniog är at behofvet påkallad, lärer icke kunna bestridas, och att den påyrkad, utan särdeles svårigbet skulle kunna verkställas, lärer icke heller kunnå förnekas. Men, fråa hvem skall initiativet till den antydda reformen utgå? Från någon eller några enskilda personer? Eller från stadsfullmäktige? Det sednare vore tvifvelsuten ändamålsenligast; mer nämnde. institution har redan gifvit vissa tecken till minskad lifaktighet; des8 ledamöter besöka sammankomsterna redan mindre villigt. ganska många uteblifva alldeles, och detta börjar anses så berättigadt eller åtminstome ursäktligt, Att de utan styrkt förfrll uteblifvande icke beläggas med böter, fastän kommunslförfettningen i dylikt fall sådant föreskrifser. Vi so AA REKO RAR NESSER AE EMEREAFSAEORENENERER ANNE