Aftonbladet – 17 februari 1864, sida 3

Peter Schmidt, medlem af det nu upphörda riksrådet, hos hvilken Wrangel äfven bodde under kriget 1848. Kronprinsen af Preusser bodde i Raschs Hotell, prins Albrechti Ho. tel Stadt Hamburg; prins Fredrik Carl befann sig deremot redan söndagen i Glicksborg och har sannolikt nu sitt högqvarter någonstädes i Sundeved. Den 9 frampå förmiddagen anlände dan: ska trupperna (Hegermann-Lindencrones division, som gått norrut) till Kolding, der en längre rast hölls, hvarefter de marscherade vidare norrut mot Fredericia. De sågo alla mer eller mindre hårdt medtagna ut efter en så forcerad marsch och utan tillräcklig proviant, men voro likväl vid godt mod. I ett enskildt bref från Haderslev skrifves: SHär skickades allmänt mat och varmt ut till soldaterna, äfven vi, så godt vi förmådde, och det var en verklig fröjd att se, huru godt det gjorde dem. Vårt hus var som ett värdshus, den ena skocken förfrusna soldater kom in efter den andra, och vi gladdes åt både att få värma och tala med dem. En soldat af 7:de regementet kom i dag (tisdagen den 9 Februari) hit, styf at köld och trötthet; men då han fått sig en kopp kaffe med litet bränvin uti, i stället för bränvin ensamt, fick han mål i munnen och berätade att han på söndagen den 8 försofvit sig å en krog litet norr om Flensborg. Då han vaknade, voro de andra borta. Han låg på vinden, och under sig hörde han nu preussarne fråga krogvärden, om der funnos några ?Dänen?, men denne visste icke af att han fanns der, utan svarade nej. Han jåg nu och lyssnade, tills fienden dragit sin väg, och begaf sig nu bort, för att om möjigt träffa sitt regemente. Vägen gick öf ver ängar, gärden och gropar, tills han på gvällen kom till ett värdshus, vid namn auls Kro, sydvest om Aabenraa. Här satte han sig vid brasan, drog af sig stöflor ech strumpor (under vägen hade han på flera ställen måst vada i snö, som gick honom ända till medjan), hvarefter fötterna straxt svullnade upp; krögaren var nog låg att neka den utmattade menniskan nattläger, fastän soldaten erbjöd honom betalning; och först då han förklarade, att han ej gick sodvilligt, beqvämade man sig till att ordna ett liggställe ät honom. På morgonen begaf nan sig åter i väg och kom hit.