SKA CI IUCH LILIaNSRdlan tl CMC o GLINISLVR upprifven. Af de detaljerade tyska borättelserna framgår äfven, att dagen efter utrymningen hufvudangreppet skulle företagas af österrikare, medan preussiska hufvudstyrkan kringgick eller rättare redan kringgåltt öfver Arnäs danskarves venstra flygel. Redan på torsdags aftonen hade prins Fredrik Carl, preussarnes befälhafvare, gifvit hela sin styrka order till uppbrott, och på fredags morgonen var deni full marsch mot Slien, för att, såsom det heter i rapporten, forcera öfvergången, falla danskarne i ryggen och afskära dem från Flensborg och öarne, hvarigenom, efter hvad en blick på kartan skall utvisa, hela ställningen vid Dannevirke skall bi ohållbar för den danska arment, Irapporten heter det, att man visserligen väntat sig ett energiskt motstånd, men att prinsens anordningar vidtagits med så mycken sorgfällighet och raskhet, att det icke fanns något skäl, att betvifla en lycklig utgång. Omkring 100 kanoner hade körts upp på de närliggande höjderna, för att betäcka öf vervången. Backarne på flodstranden voro beströdda med aska i anseende till halkan, och invånarne i husen vid Slien hade fått sträng befallning om, att under natten mellan fredagen och lördagen icke lemna sina boningar eller visa ljus i de mot Slien liggande fönstren. Som sagdt, torsdags aftonen den 4 Februari gafs befallning om uppbrott från prins Fredrik Carls högqvarter nära Eckernförde; tidigt följande morgon afgick först en brotrain och derpå kl. 4,9 prinsen sjelf med svit. Stark och ihållande snöyra rådde och preussarnes marsch genom Svansen med dess leriga vägar var mycket besvärlig. Kl, 1,2 uppnådde slutligen töten Carlsburg, ett hertig Carl af Gläcksborg tillhörigt jagtslott, som ligger ungefär 1500 steg från Slistranden, snedt emot Arnäs, Slien är på denna punkt 380 steg bred. Färjförbindelsen på stället var afbruten af danskarne, och stranden å andra sidan försvarades af tvenne skansar. Annu på aftonen, då prins Albreckt af Preussen och storhetigen af MecklenburgSchwerin kom till stället, fördes kanoner in i (ut ur?) skansarne, och preussarne voro förberedda på en mycket häftig och blodig strid. man väntade ett bombardement på Carlsburg; befallning gafs att ingen fick lemna gården, och samtidigt uppkördes en artilleripark om 100 kanoner, för att besvara danskarnes eld. Brigaden Röder ryckte emellertid fram till Kappel, för att gå öfver i båtar, som hitkörts öfver land. Allt var således förberedt till den kringgående rörelsen och till bufvudangreppet i centern för lördagen. Men redan kl. 8 fredags aftonen fick brigaden Röder af folk från Kappel underrättel.e ora danskarnes återtåg; den började då genast öfvergången derstädes, och kl. 1 på natten följde högqvarteret midtemot Arnäs exemplet. Det var för isens skull mycket besvärligt, att slå broen öfver Slien, och arbetet dermed slutades först kl. 10 lördags förmiddagen (den 6 Febr.). Prinsarne och storhertigen voro de första, som passerade pontonbryggan, och trupperna följde snabbt efter. Man fruktade dessatom intill sista stunden angrepp af danska krigsfartyg. Om ätertåget hafva, besynnerligt nog, de tyska rapporterna mycket att berätta, medan de danska alldeles tiga derom. Föret uppstod vid Jibeck, nordvest om staden Slesvig, en fäktniog mellan danskarne och deras förföljare; de förra, som sökte undfly på jernvägen, ville uppnå stationen Solle rup; striden obetydlig. En annan strid egde, enligt tyska tidningarne, rum mellan förföljarne och de danskar, som sökte undfly på chaussn melian Slesvig och Flensborg, vid Idsted, slagfältet från 1850. Den 6 Februari stod den heta kampen vid Oversö. Denna var den blodigaste och mest häårdnackade af de sammandrabbningar, som hittills egt rum. Från österrikisk sida delto i striden brigaden Nostiz, som består af infanteriregementen, 1 husarregemente och 1 jägarebataljon. Brigaden hade under general Gablenz eget befäl hastigt följt efter de danska trupperna ifrån Slesvig, och dess förtraf stötte på den danska eftertruppen omkring kl. ,2 e. m.; nu uppstod en häftig kamp, hvilken fortfor nästan utan afbrott i fem timmer på en terräng af tre mils längd. Vid Helligbek, 2 mil från Slesvig, stod först striden; sedan danekarne uppgifvit denna ställning, gjorde de åter halt vid Frörup, en. mil längre bort, men måste vika äfven här, hufvudstriden egde slutligen rum i försvarspositionen vid Oversö. Officerarne gingo på båda sidor främst i kulregnet. Fältmarskalk Gablens sjelf träffades af en kula, som dock nästan plattades mot sabelgehängets messingsbeslag. Öfvirstelöjtnant Laimel fick en kula i hufvudet och en annan i venstra skuldran, men ropade likväl i entusiasm: Lefve kejsaren! Framåt, kam rater!4, och fick derpå en kula i bröstet, hvarvid han sjönk från hästen. Den 9:de österrikiska jägarebataljonen räddade, genom att tränga raskt fram, en större afdel ning husarer, hvilken kommit i en farlig ställning, genom att storma in bland det danska infanteriet. Efter stridens slut blef utgången deraf ögonblickligen telegraferad till kejsaren i Wien, och denne svarade genast med ett varmt erkännande, åtföljdt af befordringslista och medaljutdelning. Förlusten var å båda sidor, relativt till de stridande krafterna, utomordentligt stor. Danskarnes förlust uppgifves i de tyska berättelserna, antogligen Ööfverdrifvet, till 400 döda, efterlemnade på valplatsen och 700 (?) fångar (sårade). Sin egen förlust angifver den österrikiske generalen till 710 man (enligt en annan uppgift 1000 å 1200 man), nemligen 7 döda och 21 sårade officerare, 626 döda och sårade samt 56 saknade sol dater. Ett enda regemente, Belgien, hade 415 man döda och sårade soldater och af officerare 4 döda och 15 sårade. På val platsen mellan Helligbtek och Oversö lågo ännu den 8 Februari bundratels döda, betäckta af den höga snön, och stora landsvägen med sin blodigt färgade snö, hvilken var beströdd med fragmenter af kanoner och vagnar, företedde en talande bild af stridens häftighet, De i denna strid sårade danskar som förts till sjukhuset i Flensborg ligga der under behandling af tvenne danska lälara hullka klikbaladaas khlifnalt tanna 4ll fönAAn