Aftonbladet – 16 februari 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. tFedredandet? förnyar i en artikel förl. torsdag sica fordringar å undersökning om öfverbefälets förhållande. Det fordrar ljus icke blott öfver bevekelsegrunderna, utan äfven öfver dessas orsaker, t. ex. hvarföre det manskap som hade de bästa qvarteren, nemligen i staden Slesvig, var utmattadt; en afdelning saknade föda under ett par dagar; hvarför en annan måste stå Å dagar och 4 nätter på förpost; hvarför det byggdes baracker för bara 2000 i stället för 10,000 man, men i stället dyrbara stallar, som blefvo färdiga dagen före återtåget; hvarför vapenöfvadt förstärkningsmanskap, som kom från Jutland den 18 Januari, ännu går sysslolöst i Köpenhamn och mycket mera, hvaraf ålskilligt är egnadt att äfven vältra ansvar på krigsförvaltningen och isynnerhet på intendenturen. Fedrelandet förnyar vidare sin fordran att de felande, om fel förefinnes, må blifva straffade. Bladet erinrar härvid att ett frånatagande af befälet icke är detsamma som afskedande ur tjensten. Det påminner om att t. ex. öfverste Juel förlorade sitt befäl efter Hostrupaffären om sommaren 1848, att general Hedemann blef hemkallad i Sep tember 1848 utan känd anledning, att general Krogh och öfverste Leessöe om våren 1849 blefvo aflösta af Bilow och Flensborg på grund af Eckernfördeolyckan, som de icke hade att göra med. Således anser Fedrelandet, att en sådan åtgärd äfven här vore å sin plats. Denna fordran vill Fedreandet dock uppgifva, derest armån sjelf bibehåller förtroende till de i krigsrådet deljagande cheferna och ej känner sig nedtyngd af återtågets vanära. Men deremo: kan det omöjligen afstå från sin fordran om ansvar å de tvenne divisionschefer, hvilka i läg et, under fiendens ögon, oupphörligt och offentligt hafva agiterat för ein mening om ställningens ohållbarhet samt derigenom biiragit att försvaga srmåns sjelfförtröstan och nod. Åtminstone dessa begge böra mista ina befäl. Fedrelandet fortsätter härefter: 4Vi skola nu taga oss friheten att med ämplig frimodighet framställa en annan forran. I sitt meddelande till riksdagens efdel ningar i söndags uttryckte konseljpresiden.en den önskan, att Smisstroendets frö icke nåtte elå rotX i danska bjertan? och icke spira upp mellan kovung och folk.? Ön skan är vacker och god, och vi skrifva just dessa linier dertör att vi dela den. Men ministern misstager sig om han tror att detta misstroende icke redan finnes. Detta tjenar det till ingenting att neka eller fördölja; skall det upphöra, eå måste det först ersännas, och seden försök göras att afhbjelpa