Aftonbladet – 16 februari 1864, sida 3

litik. De äro pligtige att säga, hvilken po litik de tillstyrka, och om saken är rättvis skall landet understödja dem. Lord Palmerston. Herr Disraeli hade be klagat sig öfver, att regeringen trädde fran för parlamentet utan någon politik i der schleswig-holsteinska frågan; men hån förne kade, att det förhöll sig så. Regeringenspolitik hade varit ett bemöande att bringa frågan til fredlig lösniug i enlighet med Londonfördra get. Han hade den glädjen att kunna säga, at han för ett par timmar sedan erhållit un derrättelse, att Österrike och Preussen vorc villiga att stå fast vid traktaten och upprätt hålla den danska monarkiens integritet. Har förklarade härefter det förfaringssätt, som förbundsdagen samt Österrike och Preusser hade intagit, anförde hvad dessa särskilde parter åsyftade, och hvilka orsaker son gjort den danska regeringen obenägen at uppfylla hvad han ansåg såsom hennes för bindelser. De begärda eftergifterna hade dock nu blifvit faktiskt gjorda af Danmark men Österrike och Preussen hade olyckligt vis, trots den britiska regeringens enträgnt föreställningar och tillbud om en garanti beslutit taga Slesvig i besittning såsom er materiel pant, en princip, som förkastades då den sattes i verket af Ryssland. Dt hade emellertid afstått från all afsigt at sönderstycka den danska mtonarkien. Til slut anmärkte han, att regeringens politik korth t kunde betecknas såsom en fredspo litik, i det den gick ut på att förebyggs stridigbeter och split i Europa, och denn: politik skulle hon hädanefter följa, så längt landet gillade den. Hr S. Fitzgerald påstod, att lord Palmer ston icke hade besvarat hr Disraelis invänd: ningar. Denne medlem hade beklagat sig öfver, att regeringens politik hittills vari oredig, vacklande och motsägande, och ta laren framhöll, att det i hennes diplomati ska meddelanden till den danska regeringen i afseende å hertigdömena fanns åtskilligt, som antydde riktigheten af den karakteri stik, som uppdragits öfver hennes politik. Sedan regeringen nu bragt saken till en far lig kris, önskade talaren veta hvad bon äm. nade göra för att till sin fredliga politik befrämjande betrygga freden i Europa. Om vi skulle stå och se lugnt på, att den ene eftergiften efter den andra gjordes, skulle vår politik med rätta bli bränmärkt såsom en vanärande politik. Hr G. Duff inlät sig utförligt i der schlesvig-holsteinska frågan och talade vidt och bredt om alla dess invecklade punkter. Han menade, att hertigen af Augustenborg är berättigad att herrska i Holstein och sannolikt jemväl i Slesvig. England hade all. deles intet intresse i striden. Sir H. Verney inlät sig likaledes vidlyfigt i den schleswig-holsteinskaX frågan, hvilken vände sig omkring, huruvida en skanJinavavisk race skulle undertrycka en tysk race. Hr Hennesy uppeböll sig vid Londontrakatens historia och förnekade dess giltighet. Regeringen borde alldeler icke ha befattat sig med den schleswig-holsteinska frågan. Danmark var i verkligheten sönderstyckadt, och ansvaret härför hvilade på lord Russell. Skattkammarkansleren (Gladstone) förnekade påståendet, att olika meningar vore rådande nom kabinettet om den danska frågan och örklarade i motsats till Hennesy bestämdt, tt England var bundet af Londontraktaten. Ministerns svar gällde för öfrigt hr Fitzgeald. De råd, som H. M:ts regering pifvit )anmark, gingo i sin helhet och grund ut vå, att det borde uppfylla sina förpligteler, och han påstod, att regeringen, genom Itt gifva dessa råd, hade visat sig såsom n sann vän. Han framhöll härpå hvad van kallade ett missförstånd af en förklaing, som lord Palmerston afgifvit i Juli nånad sistlidne år. Den iråga, som nu fö elåg, var alldeles olika med den, som vämnda förklaring haft i sigte. Hvad rege ingens åsigter och politik angick, instämde van helt och hållet i den af premierminttern gjorda framställningen. Lord J. Manners bekämpade lord Palnerston och bestred den förklaring, som kattmästarekansleren hade afgifvit öfver oremierministerns förklaring. Gladstones örklaring och Palmerstons framställning hade cke medfört någon förändring i det ofördelkliga intryck som regeringens politik hade rjort. Sir J. Pakington tog sig af lord Palmertons anförande anledning att fråga her sayard, huruvida icke den preussiska deeschen innehöll vilkor, som tillintetgjorde vetydelsen af förpligtelsen. ayard (understatssekreterare i utrikes ninisteren) uppläste depeschen in extenso. Her MWhiteside och her Kinglake sjorde stt par korta anmärkniogar. Den sistnämle rådde Tyskland till försigtighet, emedan ngen kunde beräkna hvilka verkningar röelsen i detta land skulle ha. Hennes M:te egering borde äfven visa försigtighet då non gaf sig i färd med den Sschleswigvolsteinska frågan. Underrättelser från Danmark. Tand Ian Jag fönnmnR 2 am avtal FR