Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 3

hvarken vi eller de haft tak öfver hufvu det? svarade dragonen. På första timman voro matförrådena i Sönderborg så att säga totalt förtärda. Alla bakugnar voro i full verksamhet, och deras tillverkningar gingo ; bokstaflicen ät som varmt bröd. Brödet i fenn ögonblickligt afnämare och de hungriga soldaterna gåfvo sig ej ens tid att blåsa derpå innan de slöko det. De stackars soldaterna se mycket medtagna ut, men deras munterhet är förvånensvärd. Här sjunger man, der hurrar man för en officer, om hvars död man hört de bestämdaste uppgifter af ögonvittnen, men hvilken man nu ser frisk och eund framför sig. Önskligt vore att stämningen i Köpenhamn jej vore mera betryckt än här! Vise OsRaa på nära håll, derföre förefaller den måhända mindre fasaväckande. än för dem som se den i perspektiv?. I onsdagens nummer af Dagbladet finner man en uppsats, ur hvilken vi återgifva följande: Intrycket af den första underrättelsen om Dannevirkeställningens utrymning var öfverväldigande på oss alla; ingen väntade den, ingen kunde förstå eller förklara den, men åtskilliga omständigheter, som slogo en hvars tanke, kastade ett egendomligt ljus deröfver. Följden deraf var, att vi alla gingo något för långt i vår dom, att vi öfverskattade det skeddas betydelse och i några riktningar voro orättvisa. Vi skola dock söka visa hvari denna ögonblickets första stämning hade rätt och hvari den tagit miste. nVi ha blifvit vanda vid att betrakta Dannevirkeställningen såsom god och bällbar med en styrka af omkring 50,000 man, och vi hafva trott på, att den härmed kunde i flera veckor försvaras mot den dubbla styrkan. Helt visst hafva afvikande meningar gjort sig gällande; insigtsfulla personer ha opponerat sig emot Dannevirkelinien och gifvit goda skäl för sina invändningar. Men resultatet af debatten hade för det öfvervägande flertalet blifvit det, att Dannevirke kurde och skulle hålla sig. Den officiella stämpeln hade satts på denna åsigt derigenom, att hela linien in togs ef våra trupper och blef ytterligare befästad, ja genom yttranden af sjeltve den befälhafvande generalen, hvilken ja talat om. att vi från Daonevirke skulle slåss som om vi vore millioner. Då fienden gick öfver Eidern, tydde allt på, att linien skulle försvares till det yttersta, och vi veta ju också, att stabschefen ännu den 4 Februari på morgonen var bestämd på att emottaga en stormning. Tvenne lyckliga fäktningar hade egt rum, i två dagar hade man väntat tidningen om hufvudangreppet — och då kom utan all förberedelse underrättelsen om återtåget utan strid. Den kom öfverraskande? och eom ett åskslag? för landets styresmän, hvilka dock veta besked om förhällandena; intet under då om den verkade bedötvande på oes andra. Man bör noga lägga märke till, att det egendomliga intrycket, tillsatt med misstanke, ej är inskränkt till Köpenhamn ensamt eller kan återföras till tidningarnes påverkningar. I lördags morgse, då mat fick den första aningen om det skedda, långtinnan något blad telat, eade folk till hvarandra med långt starkare ord hvad som sedan fann en genklang i nägra blad. Öfverallt i landet, dit underrättelsen nått, bar den framkallat samma tanke; de bärvarande ministrarne och de främmande makternas gesand:ter hafva dömt såsom vi andra; i Sverge och Norge har men, långt innan: Köpenhamnstidniogarnes uppfattning var känd, sett händelsen i samma ljus; till och med vid hären har man trott på ett svek, och man her skjutit skulden på diplomatien för något, som eljest mäste förekomma ofattligt. Saken är den, att lika farlig och kritisk som situationen är, lika svagt och osäkert är ännu det förtroende, som sammanknyter å ena sidan konung och folk, å andra sidan folket och ministeren. Det är naturens lag, att när en så öfverraskande händelse, diger med de största olyckor, framkallar rörelse, så bryter denna genom Lammen der detär sämst befästadt. Kung Kristian IX är icke Fredrik VII, och biskop Monrad som diktator, omgifven af olikartade fackministrar, erbjuder ingen garanti. Hvad som i utomordentligt hög I grad bidrog att framkalla den förmodan, att konungen och konseljpresidenten förut haft kännedom om det fattade beslutet och varit delaktiga deri, var den ?oförklarliga? j och hittills oförklarade omständigheten, att krigsministeriet i ett helt dygn hölls i okunnighet om beslutet, tilldess det var för sent latt kontramandera det. Man kunde ej tänka. sig, att öfvergeneralen skulle kunna tillåta leig ett så groft brott mot disciplinen och på I detta sält öfverträda sin bestämda instrektion, med mindre han dertill erbållit samtycke af konungen och konseljpresidenten, hvilka varit i hans omedelbara närhet. Denl olycksaliga proklamationen, som upphetsat -, sionesstämningen här i Köpenhamn mera än någon tidningsartikel, kom till och bestyrkte I denna misstanka, och sedan föreställningarnel förut tagit denna riktning, funno de ännu I flera punkter, af hvilka de trodde sig kunna utdraga indicier. Det är denna uppfattning, t. som konseljpresidenten nu bemött och genv drifvit. Han har förklarat, att konungen och t han sjelf blefvo lika öfverraskade at underrättelsen om återtåget som krigsministern, 1 och att de voro utan något slags inflytande 1 på det fattade beslutet; ben har vidare i t riksdagens gårdagsmöte lemnat den till och med under så oroliga tider högst märkliga :upplysniogen, att den proklamation, eom vi I alla läst, beror på ett missförstånd, att den endast ver ett utkast, och att den först är I ekrifven natten emellan fredagen och lörda i gen. Konseljpresidenten har tillika lemnat till-Ifyllestgörande upplysningar om andra punkjter, hvilka antydde ett medvetande om det skedda, och det är endast billigt att säga, -jatt den mot honom hysta misstanken härijefter är oberättigad samt att han står i -lsamma förhållande till tilldragelsen som reI geringens öfriga medlemmar. r Ars m -—— MM MA AA — FR AR AN AR AR ÅH DM AN kör rr nr th om FR AA I -— -— kt ÅS rt fr AA RR el mm I mA hh om mm a AA AA MAR AR PB ?Hvad som återstår och skall förklaras, är I först det plötsliga omslaget ietabschefens (och t ; öfverbefälhafvarens) äsigt från torsdags more I gonen till torsdags aftonen, som blir dubbelt å I besynnerligt när man läser berättelserna om våra fienders betydliga förlust vid Mysunde AAh Purustraun camt dÅdarnäöcgt ftförtigandet ett