Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 3

var tillåtligt af en bland armåns högre befäl, har uttömdt sin klagan derötver, vi ligga här nere för att försvara den der grundlagenX, eomt att han har användt mycken tid på att till sin mening omvända män med inflytande. Han kan icke till sin ursäkt åberopa sin SA AA ty den är icke så stor, att den kunnat eller bordt göra bonom till ett blindt redskap för andrag planer. I de trogna slesvigarnes namn, hvilkas stämma mähände för lång id blir afskuren att Jjuda tillavåra bröder i kungariket, måste vi derföre fordra, ett krigsrältsundersöknicgen, som kommer att inledas mot general de Meza och öfverstelöjtnant Kantmenn, äfven utsträckes till Steinmanon, samt att den icke göres blott för skrymteri, utan att man allvarligt bemödar sig att upptäcka de vilkorligt skyldiga, och bestraffar den eller dem, utan hänsyn till hög ställning eller hög gunst.f Af de tyska berättelserna finner man att ätven träffningen vid Bustrup den 3 dennes varit af en mycket allvarlig och blodig art. General Wrangels rapport lyder sålunda: Högqvarteret Damendorf, den 4 Febr. 1864 kl. 8, 10 min. förmiddagen. Till H. M:t konungen i Berlin! Avantgardet -till den k. k. österrikiska kåren under fältmarskalklöjtnanten von Gablenz personliga anförande marscherade i går jemte den k. preussiska gardesdivisionen fram mot Sles: vig. Brigaden Gondrecourt angrep med stor beslutsamhet de mellan Lottorp och Geltorp uppställda danskarne, kastade dem tillbeka efter ett trenne gånger upprepadt bajonettanfall och stormade Kongshöi vid Öifra BSelke; en refflad kanon eröfrades af 18:de jägarebataljonen, och trupperna trängde fram ända under Dannevirkes kanoner. General Gondrecourts och hans brigads tapperhet är upphöjd öfver allt beröm. Förlusten är ej obetydlig, 4 officerare och c:a 100 man äro döda; jag eåg 80 danska fångar. Storhertigen af Mecklenburg var efter etormningen på Kongshöi, som nu besköts från skansarne, för att genast bese platsen. Ett telegram frås Rendsborg till Hamburger Nachriehten avgifver, att striden om byn Jagel kostat brigaden Gondrecourt 400 döde och sårade. Det ättonde kompaniet af regementet Martine blef nästan alldeles upprifvet och förlorade i döda och sårade 18 officerare samt 148 underofficerare och soldater, Enligt alla underrättelser, äro alla lasaretterna i Eckernförde och öfver hela Holstein redan öfverfulla med sjuka och sårade. Det är tydligt, att en massa sjuka måste förefinnas, eftersom de preussiska trupperna i 3 nätter måst bivuakera på bara marken vid Kosel och derigenom lidit utomordentligt af det våta och kalla vädret. Provianteringen utgör föremål för klagan, och det till och med klagas högt öfver brist på lifsmedel. I 4Dannevirke skrifves från Haderslev den 9 dennes: 4I går var Haderslev från middagen till sent på aftonen uppfylldt af trupper, som dels tågade igenom, dels höllo rast här. General Hegermanu-Lindenerone, tom följde med denna afdelning, tog in hos amtmannen Sönderbro, och höjderna eöder om staden besattes af infenteri och kavalleri, under det att ett batteri kördes upp på höjderna norr om staden. Arridregardet stod vid Hoptrup och Gjenner. Man väntade egentligen icke något anfall. emedan fienden på hufvudlandsvägen ännu befann sig göder om Aabenraa, ty han föredrager sannolikt att ryka fram på Oxeveien, framför på den af de båda passen Hoptrup och Haderslev besvärade chause6ep. På Oxeveien gingo i går två danska kolonner tillbaka åt Kongeån till. På böjden af Aabenraa eller något sydligare tros en mindre strid ha i går middagstiden förefallit med den förföljande fienden, emedan skjutniog hördes i denna riktning, och på aftonen åa de båda kolonnerna varit på böjden af Haderslev. Då började den här liggande kåren draga arrigregardet till sig och sjelf tåga norrut, infant-riet på vagnar, som för detta ändamål behällits qver eller blifvit anskaffade i staden. Fram emot midnatt efmarscherade de sista danska truppernas Det stackars folket, som, efter att till en del ha haft sträng vaktgöriog vid Danne: virke i flera dager, nu hade marscherat i tre dagar utan tillräcklig förplägning, mot en skarp nordanvind och under ständig snöyra, kom hit i ett temligen bedröfligt och utmattadt tillstånd. De ha liksom de öfriga trupperna, hvilka tågade norrut, följt Oxeveien och hade derföre icke kommit genom någon köping alltsedan afmarschen från Dannevirke. Desto större vederqvickelse var det för dem i går att uppehålla sig Inågra timmar i Haderslev. Visserligen fick ingen bland afdelningarna tillåtelse att skingras eller fördela sig i husen; folket måste antingen lägga sig på trotoirerna, der de stodo, eller kunde på sin höjd gå in i närI maste hus på ett ögonblick; sen hos så godt som alla utan afseende på partifärg Tlrådde den störeta beredvillighet att på bästa Trätt traktera officerare och manskap. Både till de genomtågande och till dem, eom rastade här, utbars mat: och dryckesvaror nästan från alla hus, och med våra Jensers outtröttliga goda lynve var snart tröttheten glömd och munterheten återväck; fosterländska sänger ljödo än från den ena än från den andra klungan, och det ena hurraropet efter det andra uppstämdes för HaÅ derslevs invånare. Den 1ådande sinnesstämningen bland dessa soldater och officerare, med undantag af I stabsofficerarne, var missnöje och harm öfÅ ver ätertåget, hvarigenom landet lemnats öppet för fienden. Trots den ansträngande tjenstgöringen i och utanför skansarna, var det högst få, som icke hellre skulle ha velat stanna qvar och hållit ut, till dess de hade mätt sig med flenden i en allvarsath .J dust. Till Pairie skrifver under den 1 dennes en korrespondent från Kiel bland annat: Hvad som bidrager till att göra det krig, som Tyskland påtör Danmark, ännu förhatligare, är, att man ej vet, hvar invasio