Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

iga ställningar, för den skandinaviska Norlens sak ett återinträdande steg för steg i len lagliga besiitniogen af hvad som från Hedenhös är dess. Blesvig är det yttersta smyghålet, dit Tyskland nu är jagadt tillbaka från områden, der det aldrig rättvisigen haft något att sköta. Att ullåta det derstädes så sätta sig fest, att ett nytt försök skulle framdeles kunna göras att åter tränga fram åt Norden och börja en gammal lek på nytt, strider icke blott mot allt möjligt politiskt förnuft och hela vår nordiska historias lära, utan mot sjelfva den tids mening, hvarivilefva. Det gäller tvärtom att drifva Tyskland ut äfven från denna dess sista position på skandinavisk terräng, och det gäller att derefter slänga sin port åt söder bättre till än i fordna dagar. Det synes oss, som om den dansk-tyskat frågan, sedd i den belysning vi här velat åstadkomma genom en liten blick på de tider, då Tysklands herravälde i Östersjön var en nordisk tyskt fråga och då dess anspråk på att stifta lagar utom sina egna gränser omfattade hela Skandinavien, skulle erhålla en historisk betydelse, hvilken hittills kanske icke blifvit tillräckligt påsktad och framhällen. Den politiska är endast ett korollarium deraf. Vi yttrade i början af deuvna vär lilla öfversigt, att ett och annat torde i denna så invecklade dansk-tyska sak kunna finnvs, om hvilket, trots mänga tillfälligt skiljaktiga meningar för öfrigt, alla borde kunna förena sig. Tilläfventyrs hafva vi här lyckats träffa en punkt, der en sådan evighet åtminetone icke är alldeles omöjlig. Vi hafva för öfrigt blott velat angifva en synpunkt, det är allt. Men om denna är sådan, att den fråga, som f.r ögonblicket häller hela Norden i andedrägt, derigenom jär ett aldrig så litet större mått, än endast betraktad genom en närsynt protokollspolitiks ögonförbryllande mikroskop, torde likväl något väsenlligt vara vunnet, om också ieke i och med detsamma något under alla omständigheter afgörande. senses