Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

En mängd gäster anlände snart från Ru melli, men, tyvärr, don Natale var ej i speten för dem, såsom förr. Don Nutale kunde ou icke mera gå uppför kullen — allt hvad ban numsra i denna väg kunde göra, ar alt, understödd på båda sidor, gå fram och tillbaka i den lilla trädgården som hörde JI pastorsbostället. Han ver ännu forifarande pastor i Rumelli, ehuru egeatligen en dast till namnet; hans presterliga pligter sköt.e3 nemligen af en ung prest, som biskaven i Ibella för detta ändamål sändt till Rumelli. Hudigen tog hopen af gäster farväl och lemnade Vincenzo det önekude tillfället at a sin svärfar bekant med resuliatet af :su8 morgonbesök hos ministern. Hun skulle vi titulärråd vid intendenzan i Chambery. ich hans officiella utnämning ekulle ske om vågra dagar. För närvarande voro inga incomster fästade vid platsen; han hade ej att na mer än en summa penningar, till ig att betäcka hans resekostnader och dem som stodo i sammanhang med hans in stallation. Han skulle vera på sin nya post ien 1 September. Herr advokaten kände sig helt förtjust öfver denna nyhet; hans othet och fåfänga kittlades deraf. och i höjden af sin förtjusning slöt han den nye rädsherrn i sin fomn. Det var ett storartadi perspektiv, som öppnade sig för honom — vera storartadt än mången af de högsta embetsmännen hade haft framför sig. Cham bery var en soygg, ja, förtjusande stad; med ett angenämt läge och en älskvärd s80cietet. Herr advokaten kände till Chambery; han hade passerat derigenom både på bortsan till och hemresan ifrån Geneve — för ia trettiotre år sedan. Ack, hvilken läng id — trettiotre år! och han kom mycket vål ihåg alt han tyckte rätt mycket om stället. Herr advokatens optimistiska ådra flödade, och han fortfor länge på samma sätt. Rosa sade ingentiog; lika litet som hon hade sagt något då hennes man först hade meddelat